Igår gjorde jag min nya resa efter mitt uppehåll och det blev en resa ned till Alvesta för att möta upp min son och sonson som skulle upp till Stockholm.
Resan var planerad sedan tidigare och tanken var att jag skulle åka hela vägen ned till Kalmar för att möta dom men valde att ta ett senare tåg och möta dom först i Alvesta.
Väl inne på Stockholms Central möttes jag av det sedvanliga myllret av resenärer men då det var fredag var det fler resenärer än vanligt då även veckopendlare och veckoslutsresenärer tillkom utöver alla som skulle hem efter jobbet.
Men oj vad jag njöt!
Jag hade gott om tid och bara gick runt och njöt av pulsen av folk på väg fyllda med olika förväntningar som vila efter en tuff arbetsdag, kommande nöjen, återseende med kära osv.
Tåget söderut mot Malmö var nästan fullsatt men min favoritplats 34 i vagn 1 väntade inbjudande på mig ( jag har slutat att åka tyst avdelning nu för jag störs mera av resenärer som pratar där än i “snackavdelningen” – förklara det om ni kan ).
Jag hade valt att fokusera på den förbeställda trerättersmåltiden och var rejält hungrig när det vad dags redan efter avgång. Och jag kan berätta att denna gång smakade maten – Stroganoff på fläskfilé – alldeles underbart.
Jag fick världens bästa vård på sjukhuset men maten var tyvärr inte lika bra och detta var min första riktiga måltid sedan dess. Och den smakade så gott att jag blev nästan lite tagen.
Så skall riktig mat smaka!
Via datorn hade jag sedan koll på min son och sons byte från Kust Till Kust tåg till norrgående X2000 som jag vet är väldigt snävt. Och trots att tåget från Kalmar var sent såg jag att SJ ordnade att anslutningen höll.
Det var faktiskt lite spännande att via datorn och Trafikverkets site på avstånd se hur SJ fixade till övergången. Så när jag såg att norrgående X2000 tåget lämnade Alvesta kunde jag ringa till dom och berätta att “Ni fixade bytet men det var snävt. Jag hade koll via datorn.” vilket dom kunde bekräfta.
Även om jag formellt hade bokat för att möta dom i Alvesta hade jag redan tidigare beslutat att göra mötet i Nässjö för att vara säker på att övergången skulle hålla för det var bara 3 minuters marginal i Alvesta.
Men nu insåg jag att något var fel – riktigt fel.
Jag var ju bara på väg in mot Norrköping och borde vara på väg mot Nässjö för att det skulle stämma – men vad hade hänt ?
Nu blev jag verkligen orolig och det tog en stund innan jag kom på vad som var tokigt.
Jag hade bokat rätt, min plats var den som jag bokat och var ledig och beställd mat fanns ( och serverades och smakade alldeles utmärkt ) – men jag skulle inte hinna fram till Nässjö i tid.
Men så kom jag på vad som var fel.
Jag hade i stressen åkt med fel tåg och tagit ett tåg som gick två timmar senare än vad som jag planerat och bokat. Trots detta fanns min plats ledig och mat att äta så inte märkte jag något.
En koll med ansvarig ombordare bekräftade att jag inte var bokad på tåget och att det inte fanns någon mat bokad åt mig men att jag “. . . självfallet skulle ha mat om det fanns sådan ombord . . . ”.
Så det blev lite snopet att gå av i Linköping och vänta på barn och barnbarn men efter en timme kom dom och vi kunde förenas och åka vidare till Stockholm.
Under tiden fick jag höra att det hade varit strul med biljetterna som sonen hade tagit ut i Kalmar för sig, sonsonen och mig och att det bara fanns biljetter för sonsonen och mig.
Nu var det absolut inga problem att åka med då alla fanns med i ombordarens handterminal men lite underligt var det i alla fall.
Men när jag kom ombord kunde jag gå igenom alla biljetterna och allt var helt i sin ordning och alla fanns med i den lite häftiga biljettbunten.
Så kanske man hade missat lite vid viseringen men allt gick ju bra.
Och det bästa med detta var att det inte bara var jag som denna dag gjorde ett litet förlåtligt misstag. Det kändes väldigt skönt. 
Så det fick bli en kul knorr på en verkligt trevlig resa – med barn och barnbarn.
