Såg idag denna ihärdiga man som gick från klocka till klocka och satte upp stegen. klättrade upp, skruvade på klockan, klev ner igen och fällde ihop stegen och sedan till nästa klocka och till nästa.
Men hade det inte varit smartare med elektriska klockor?
Förmodligen gjorde han något annat – men jag fungerade länge på vad han gjorde.
För en tid sedan fick jag en reklamation hanterad snabbt och smidigt och skulle få ett utbetalningsavi på 358:- med posten.
Jag väntade och väntade men inget utbetalningsavi kom trots att jag fått avier från både tidigare och senare ärenden.
En koll med SJ visade att man skickat avin och att den kanske skulle komma inom några dagar.
Men trots väntan och mera väntan har det inte kommit något avi så jag undra verkligen vad som hänt med det och här är mina teorier:
- SJ har aldrig skickat något avi
- Brevbärarens hund har ätit upp avin
- Har slängt det av misstag då det låg inbladat i reklamblad från Jysk
Jag vet inte men mina 358:- verkar ha gått upp i rök – men lite av ett mysterium är det trots allt.
Men varför står spärrarna till pendeltågen i övre stationshallen på Stockholm C öppna hela dagarna?
Kolla på videon så får ni svaret – och ganska smart är det också.
Jag träffade idag denna trevliga charmfulla unga dam på tåg 429 från Stockholm till Göteborg i den nästan helt tomma 1 klassvagnen nr 2 ( den som numera har tyst avdelning ).
Det märkliga var att trots att vagnen var i stort sett helt tom så hade hon fått en av de fåtal riktigt dåliga platserna i vagnen dvs en fönsterplats utan fönster.
Dessutom hade hon fått plats 13.
Man undrar hur bokningssystemets algoritmer tänkte till när man valde ut just en av de allra sämsta platserna i en princip tom vagn.
Nu var det bara för den trevliga unga charmfulla damen att ta en annan plats i vagnen – det fanns som sagt var flera att välja emellan.
Men man undrar hur bokningssystemet tänkte när man valde ut ust denna plats till henne.
Å andra sidan hade hon turen att få sitta nära Årskort Guld SJ som hade valt sin favvoplats nr 17. 
Bra med tydliga pilar men ibland blir det svårt att riktigt förstå hur man tänkt.
Skall man klättra uppåt och i så fall vad finns där uppe klan man undra ?
Ni kanske kommer ihåg att jag tidigare berättade att jag stod och filmade en gammal dam som hade uppenbara problem med att komma av ett tåg i Borås och att jag till synes inte hjälpte till.
Jag bad er försöka gissa varför jag bara stod där och filmade och även om några försökte så var det ingen som kom på hela bakgrunden – och det kan man förstå när ni nu hör vad som hade hänt och vad som sedan skedde.
Detta är en ”feelgood” historia med lyckligt slut och en kärna av mänsklig värme och social omtanke.
Så här hänger det ihop.
Jag anländer ut på perrongen och ser den gamla damen med rullatorn och en lokförare som på något sätt försöker hjälpa henne av tåget.
Tar då fram min kamera för att bara på slump fota och filma för kanske kommernågot som är värt att dokumentera för eftervärlden och PV. Men innan jag hinner få fram kameran drar lokföraren snabbt som en löning.
Kvar blir den gamla damen med rullatorn och jag som fotar och filmar med min Canon EOS 550D samt en annan dam bredvid lika betraktande. Hela situationen är så absurd som jag beskriver den och jag börjar känna mig klart obekväm.
Efter en stund ser jag hur den gamla damen med stor svårighet försöker krångla sig av tåget med risk för att falla så jag och sedan även den andre personen rusar fram och hjälper henne säkert ned på perrongen.
Av den andre damen på perrongen får jag höra historien.
Den gamla damen hade varit på lasarettet i Varberg och var på väg hem till sin bostad på en ort längs med linjen som jag inte kom ihåg. Men när tåget stannade där hann hon av lätt insedda skäl inte av tåget så innan hon hunnit fram till dörren med rullatorn drog det iväg igen.
Nu stod det helt klart att hon måste fortsätta till nästa station, stiga av och vänta någon timme på perrongen i kylan och blåsten till dess returen från Borås kom och sedan åka tillbaka till den ort där hon skulle stiga av.
Den andra damen på perrongen var med på tåget och erbjöd den förtvivlade gamla damen sin mobil för att ringa en eventuell mötande samt bjöd henne på mat och dryck för nu började hon bli hungrig och kanske förvirrad som man blir när blodsockret sjunker.
Väl framme i Borås skulle damen av och åka tillbaka med vändande tåg som kommit från i första hand Herrljunga och skulle avgå inom 6 minuter från stationsläge på andra sidan spårområdet som man måste korsa.
Men nu uppstod samma problem igen med att komma av tåget och efter en stund fick hon hjälp av lokföraren och det var då som jag dök upp men min kamera.
Men lokföraren insåg snabbt att det höll på att bli kört för tåget mot Varberg skulle gå inom kort och damen skulle inte hinna med. Så han lämnade damen i tåget och rusade över till tåget mot Varberg för att se till att det väntade på den gamla damen med rullatorn och det var just som han sprungit iväg som jag började filma.
Den gamla damen började bli orolig och efter det jag filmat några sekunder började hon göra egna försök att lämna tåget och då var det läge för mig att stiga fram och hjälpa till.
Strax därefter kom lokföraren tillbaka och ledde den gamla damen mot det väntande tåget för att där hjälpa henne ombord.
Så allt slutade lyckligt och jag fick ett vittnesbörd hur viktigt det är att vi bryr oss om varandra särskilt när vi blivit lite orörliga men ändå åker tåg. All heder åt lokföraren och den andra damen som bjöd på mobil, dryck och mat.
Det är kanske något speciellt med Boråsare.
Här står jag och fotograferar en äldre dam med rullator som har synbarliga svårigheter att ta sig ur ett av Västtrafiks tåg 3846 till Borås från Varberg klockan 14:48 och som har uppenbara svårigheter att stiga av tåget.
Det lite märkliga är att jag bara står där och fotograferar damen som inte kan lämna tåget utan att göra ens en antydan till att hjälpa henne.
Ja, är det inte märkligt och inte särskilt likt Årskort Guld SJ som mer än gärna ger en hjälpande hand.
Men ser man bara en bild ( eller kollar på videon ) och inte vet mera kan man verkligen undra vad jag håller på med.
Som så ofta finns det en naturlig förklaring men jag tror det krävs mera än slughet för att lista ut svaret.
Jag tror att man måste på ett eller annat sätt varit på platsen vid den aktuella tidpunkten eller hört talas om den lilla "händelsen" för att kunna svara.
Men jag har noterat att inte så sällan när jag publicerar en bild i "publik" tågmiljö har någon eller några av mina läsare varit där också, passerat eller hört talas om det jag avbildar.
Så nu gör jag ett litet experiment – Jag ger er ett par timmar för att se om någon känner igen händelsen och kan beskriva varför Årskort Guld SJ är så inhuman – som det kan synas.
Kommer ingen på det skall jag naturligtvis ändå berätta och förklara.
Men tänk på att mycket som som man ser – inte är det som det först synes vara.
Dessa två glada godisautomater möter mig varje morgon på Handens pendeltågstation när jag skall ut och åka tåg i den vida, vida världen kring Sundbyberg.
Denna måndagsmorgon var allt slutsålt inklusive de lite svårsålda kondomerna med undantag av två varor varav en är just Läkerol med Cactussmak.
Ännu märkligare var att inga produkter hade sålts av dessa två karamellaskar i någon av automaterna.
- Men varför kan det vara så ?
Vad är det för fel på Läkerol med Catussmak ?
Idag åkte jag med tåg 436 och steg på först i Flemingsberg för att inta min bokade plats 50 i vagn 1 – den vänstra platsen på bilden.
Kläderna, påsen, blommorna och väskan som ni ser ligger på sätet vid fönstret låg på "min " plats men det fanns ingen resenär där så jag flyttade försiktigt över grejorna till fönstersätet.
Misstänkte att hon – för jag gissade att det var en hon – var på toaletten men det var hon inte för jag kollade för jag hade eget uppdrag dit.
Nja, kanske i bistron tänkte jag dit även jag drog för att köpa en sallad men efter att stått i en lång kö kom jag tillbaka för att finna att det fortfarande inte satt någon i kupén.
Hm . . .
Kanske satt hon i vagn 2 för att snacka med någon eller kanske i snackavdelningen i vagn 1 men jag väntade och väntade.
Kunde dock inte motstå frestelsen så jag kollade i påsen och där låg ett fint paket från Svensk Tenn.
Så till slut kom jag till Katrineholm där jag skulle stiga av men kunde lätt som en plätt i alla fall tagit med mig paketet från Svenskt Tenn och kanske kollat i väskan om det fanns något spännande.
Nu gjorde jag inte det men antingen var damen väl godtrogen eller … så var hon helt enkelt inte med på tåget.
Men värst är – jag får aldrig veta vad som hände så detta mysterium fick förbli olöst. Och jag som ogillar starkt olösta mysterier.
