Så några bilder blev det.

Det finns tåg som tar cyklar.

Den traditionsenliga testen av kamerans HDR-funktion.

Man som jobbar och man som tittar på – man som jobbar.

"Och vad sa du den här flakvagnen skulle stå?" (Påhittad kommentar)

Äntligen är det skönt att stå ute och vänta på tåg.

Jag har i ett tidigare inlägg berättat hur jag och andra resenärer upplever att den mat som serverats i 1 klass på SJ Snabbtåg blivit allt sämre och sämre. ( Kvalitetsproblem med SJs trerättersmat )

Jag tänker inte främst på rätterna för med undantag för vissa bottennapp är maten god och i många fall mycket god.

Nej det är hanteringen på tågen där kvalitetsproblemen blir allt tydligare.

Antingen kan man eller så vill man inte eller så är det något annat som felar – jag vet vilket – men resultatet är förkrossande.

Idag blev jag serverat den normalt alldeles förträffliga trerättersmenyn Texas BBQ-pork  ( test kommer senare i veckan ) som var helt oätbar.

Den påminde om något som en bakfull ungkarl glömt på spisen och sedan somnat ifrån.

Höjer man priset till numera 145:- måste man ha större ambitioner än så här – annars finns det risk för det fina matkonceptet faller ihop.

Visserligen kan man hämta något annat i bistron och få ersättningen men det beklagligt om man inte kan lita på att maten ens är rimligt väl tillagad.

Jag tror att SJ måste se över hela konceptet och se till att man håller kvaliteten varje gång på alla tåg – för maten i sig är god.

Idag träffade jag på dessa sex trevliga herrarna från InfraNord som byggde det nya spår 6 i Katrineholm som tillät mig att fotografera dom ( även om jag inte tror att dom förstod vilken rubrik dom skulle få ).

Undrar egentligen vad man skall ha spår 6 till som är ett blindspår ( eller vad det nu heter ).

För att ta sig under viadukten har man först grävt ut ett hål ( efter att stängt av trafiken ovanpå ) och sedan gjutit ett tunnelfoder som man sedan skjutit in i hålet. Fiffigt va?

Sedan är det viktigt att man lägger sliprarna så att bokstäverna i ändarna bilder något begripligt ( som jag inte begriper – men ändå )

Men väldigt trevliga var herrarna i Katrineholm i alla fall.

Idag besökte jag Katrineholm två gånger dels kring lunchtid och sedan senare sent på eftermiddagen och kunde iakttaga hur denne man låg och sov bägge gångerna.

Nu var han inte speciellt störande bortsett från att han snarkade ljudligt men det är inte trevligt att vänta på tåg tillsammans med bänkarna upptagna av sovande ickeresenärer.

Jag vill på inget sätt klandra mannen utan han lever säkerligen ett hårt liv fullt med prövningar.

Men skall stationerna vara sovsalar för ickeresenärer?– Trivsamt är det i alla fall inte.

När jag idag gick ombord på tåg 433 varnades det för ficktjuvar och samtidigt trängdes en man rejält med mig i dörren in till bistron.

När jag kollade ryggsäcken var ett av blixtlåsen i min ryggsäck öppnat men som tur var saknades inget så vitt jag vet.

På vägen hem när jag väntade på pendeltåget kom en man fram till mig och knuffade till ryggsäcken igen men då var jag förberedd och gick åt sidan så han missade mig nästan helt.

Noterade sedan att han och en kamrat lämnade perrongen utan att åka så jag har mina misstankar.

Nu gick det bra men varningen att se upp för ficktjuvar på Stockholm C är välbefogad – speciellt på perronger tex vid avfärd när det är många som trängs.

Ett tips är att om man åker rulltrappa med ryggsäck är att ställa sig tvärs färdriktningen så man kan se att personen bakom inte river i ryggsäcken.

Stod idag och fotade i det fina solskenet på perrongen till spår 12 resenärerna som skulle av med tåg 433 mot Göteborg.

Fick korn på tre resenärer med olika typer av huvudbonader och tog några kort.

Men när jag sedan tittade på dom blev jag lite fundersam och tänkte skriva något om mina reflektioner kring bilderna men avstod trots allt – dom får tala för sig själva.

Men det är fantastiskt detta med att resa med tåg – man upplever alltid något spännande.

I måndags var jag i Arboga på pendlarmöte och fick lyssna på hur tufft det är att pendla i Mälarregionen speciellt från Eskilstuna, Västerås och Uppsala men även fler orter.

Men det finns resenärer som har det bättre och ett exempel är dom som bor i Katrineholm som tex kan ta SJ 2000 ( tåg 420 med avgång 7.23 ) med garanterade sittplatser, välsorterad bistro och trevlig personal som hälsar välkommen när man stiger ombord.

Jag brukar ofta åka ned till Katrineholm och återvända till Stockholm med detta tåg och har lärt mig känna igen många av resenärerna som verkar vara nöjda med sina pendlingsmöjligheter.

Mest nöjda är säkerligen dom som pendlar 1:a klass och får frukost serverad vid sina sittplatser – och kanske storfrukost om dom har Årskort Guld eller lyxat till sig genom att köpa på sitt detta tillval.

Så det finns en del pendlare som är lite av “lyxpendlare” när många andra få stå hopträngda på försenade tåg – om dom överhuvudtaget går.

Men i Katrineholm är det klart en fördel att bo i knutpunkten mellan två stambanor.

För någon vecka sedan öppnade en champagnebar på det övre planet på Stockholm C med kanske finaste utsikten över stora stora vänthallen.

Genom sina kanske lite högre ambitioner kunde man undra på hur denna nyetablerings skulle mottagas av resenärerna men det verkar gå bra.

Naturligtvis är det inte samma massiva köer som vid Burger King och och Mc Donalds men när jag passerade igår vid lunchtid var det nästan fullt.

Kanske är det en fördel att lokalen ligger där den ligger för den ligger på en plats där väldigt många resenärer passerar och där dom i alla fall måste stanna upp för någon sekund för att stiga på eller av rulltrapporna.

Sedan ruvar champagnebaren på en väl bevarad hemlighet – men den tänker jag inte avslöja.

Noterade när jag igår sprang mellan perrongerna i samband med en spetsvändning i Göteborg ( Idag fick min kameraryggsäck en reskompis ) att de lokaler som tidigare huserade Jernhusens stationslounge nu har fått ny hyresgäst.

Det är dom anställde på företaget 3GAMMA - ett företag i IT-branchen – som har förmånen att ha arbetsplatser som många järnvägsälskare bara skulle drömma om.

Det är bara att gratulera för det var två sakar som jag verkligen uppskattade med Jernhusens stationslounge i Göteborg – maten och framförallt utsikten.

Så man får hoppas att dom nya hyresgästerna passar på att ta en paus då och då och njuter . . . .

Idag fick min kameraryggsäck en kompis på en resa ned till Göteborg.

Det var en dokumentärfilmare som hade hamnat i ett dilemma och därför kontaktade mig mer på chans för att se om jag kunde hjälpa mig.

Filmaren ingår i en arbetsgrupp som disponerar en dyr filmkamera som efter slutfört uppdrag igår skulle lämnas över till en annan grupp i Göteborg idag och som därför behövde fraktas ned till Göteborg.

Visserligen kunde någon resa med kameran ned till Göteborg och tillbaka men man kom på att man skulle kunna fråga mig – jag åker i alla fall tåg planlöst.

Och jag hade ingenting emot att åka ned till Göteborg så kameran med alla tillbehör överlämnades efter besiktning till mig tidigt på morgonen och så åkte vi alla ned till Göteborg med tåg 421 som gick 06.14.

Dokumentärfilmaren som överlämnade den dyra kameran i min vård.

Väl nere i Göteborg möttes jag och kameran av två glada dokumentärfotografer som efter att kollat att allt var med tog med sig kameran.

Glada dokumentärfilmare i Göteborg som nu kan börja filma.

Själv sprang jag över till tåg 428 som skulle avgå med 10 minuters marginal och så var jag tillbaka i Stockholm strax efter lunch.

( Gör det med bil om ni kan )

Dokumentärfotografen som jag hjälpte mig var väldigt tacksam för hjälpen och lovade att jag skulle komma med i eftertexterna i hans film.

Sedan lovade han mig få komma med på visningen på Cannesfestivalen och titta på alla vackra skådespelerskor – I alla fall tror jag att han sa det.