Här kommer en betraktelse över min resa idag med X2000 tåg från Lund till Stockholm.
Då tåget var fullbokat och jag inte hade fått någon plats slog jag mig som vanligt ned i bistron för att njuta av en fika medan påstigande passagerare sorterat upp sig och jag vet om det finns någon plats för min obetydliga lekamen.
I bistron fanns även en engelsktalande familj med pappa och 4 barn som förde ett oherrans oväsen. Den passerande ombordaren sa till barnen att inte vara så högljudda vilket hade viss men dock marginell verkan men tanken var helt klart god.
Jag noterade att dels saknades mamman i familjegruppen i bistron vilket hade behövts som stöd men dels avvek hela tiden några av barnen in i sittvagnen och nya barn kom tillbaka in i bistron! Det verkade aldrig ta slut med barn!
Jag lämnade bistron med två av barnen kvar ensamma för att hitta plats för mig i 1 klass och på väg genom 2 klassvagnarna hittade jag delar av familjen som visade sig bestå av 2 vuxna och 8 barn (+- 1 jag vet inte så noga).
De hade grupperat sig i vagnen tillsammans vilket kan anses vara en förnuftig strategi om man hade bokat några platser.
För framför mig stod ett par personer som hade bokat just dessa platser där en del av barnen satt på. På förfrågan till modern om man hade bokat platser svarade hon att det vissto hon inte. Pappan var inne i den närliggande tysta avdelningen bärande på ett skrikande barn i fåfäng förhoppning att få tyst på detta.
Det var helt klart tydligt att den nya gruppen resenärer med bokade biljetter på ett effektivt sätt skulle komma att splittra familjegruppen som inledningsstöten i biljardspel.
Jag misstänker att förmodligen hade pappan och mamman biljetter men inte barnen. Vid ombordstigningen i Malmö – där få stiger på – hade man grupperat sig tillsammans men sedan slutade det i kaos efter Hässleholm när folk med bokade biljetter steg ombord .
Då satt jag på min plats i 1 klass och resten är förmodligen som man säger – historia.
.