Fotade på Älvsjö men avvisad av “Lugna Gatan”

image

Idag när jag skulle ta några nya bilder på spärrlinjen på Älvsjö station klev det fram två ungdomar från Lugna Gatan och sa till mig att det var förbjudet att fotografera på stationen.

Jag berättade att det var det inte och att det klart framgår av SL:s vebbplats.

Regelverg för privat fotografering i SL:s miljö

Därefter kom en spärrvakt från Stockholmståg fram och sa samma sak och ville veta varför jag fotograferade.

Jag upplyste även henne att det var tillåtet enligt SL:s vebbplats att fotografera på SL:s anläggningar och tåg vilket hon förnekade.

Till slut gav dom upp och avvek och jag gick till mitt pendeltåg som jag tyvärr missade pga av händelsen.

I och för sig kan man förvåna sig över att SL:s personal inte känner till de regler som gäller utan ingriper i strid på egna regler.

Men mest anmärkningsvärt tycker jag att en organisation som Lugna Gatan agerar ordningsvakter och ingriper utan att vare sig ha uniform som visar att de representerar SL eller Stockholmståg och utan att känna till det regelverk som gäller.

Enligt uppgift är dessutom Lugna Gatan en organisation som ifrågasätts av bland annat polisen och jag och flera med mig känner ofta stark olust när man träffar på dessa grupper på tågen.

Ordningsvakterna på tågen har bricka som ger både dom ett starkt skydd men även mig som resenär ett skydd då vi vet att det är en person som både har och löpande kontrolleras av polisen och arbetar med polismans skydd och på dennes uppdrag.

Men ingripandet av Lugna Gatan var starkt olustigt inte bara för att de ingriper i strid med gällande regler utan också för att det inte framgår om de på uppdrag från SL och vilket ansvar de har.

Det skulle kännas tryggare om man slapp dessa grupperingar på tågen och att de ersätts med ordningsvakter som har tydligt uppdrag och befogenheter


Annonser

9 svar to “Fotade på Älvsjö men avvisad av “Lugna Gatan””

  1. Gurkodlaren Says:

    Lugna gatan har sen starten någon gång på 80-talet varit ifrågsatt eftersom de vid olika tillfällen orsakat mer bråk än den avstyrt. Man har också misstänkt att flera personer genom åren försökt att gömma sig bakom deras organisation för att kunna begå brott.
    Det igentliga problemet ligger i uniformssyndromet. Så fort någon iklär sig någon form att uniform , vare sig det handlar om rödakorsets livräddare, väktare eller som i det här fallet någon form av samhällsväktare, så infaller något slags övermod som ofta tar sig uttryck i ett överdrivet livräddande av friska personer eller tillrättaställande av störande allmänhet som fotograferar.
    Ofta har personer som deltar i dessa organisationer en tvivelaktig och även en direkt felaktig uppfattning vad deras organisations har för syfte. Man vill helt enkelt på tok för mycket. Vardagen blir inte mer spännande än man gör den.

    • Jonas El said Says:

      Bra att du tog upp det där med uniformssyndromet.

      Jag var faktiskt med om en liknande händelse, på en resa nere i Holland.

      Jag och mitt sällskap (en vän till mig som följde med på resan, mina holländska vänner, två herrar som även aggerade guide), hade varit på en liten rundresa runt landet och besökt städerna Rotterdam och Haag. Efter en halv dags sightseeing i Haag var vi förstås väldigt trötta och bestämde oss för att ta spårvagnen till tågstationen, för att hinna med vårt tåg tillbaka hem till Amsterdam.

      Spårvagnen avgick från en väldigt märklig hållplats, eller mer likt en mindre station under marken. Innan vi gick ner till stationen, bestämde jag mig för att köpa en läsk i en korvkiosk.

      Med kameran runt halsen och läsken i handen gick vi ner till den (ganska) spektakulära spårvagns stationen. Eftersom att det var några minuter kvar till spårvagnen kom, bestämde jag mig för att ställa ner min läsk på bänken där jag satt, för att ta en bild på stället.

      Men just efter att jag rest mig, gått några steg och tagit en bild ser jag en säkerhetsvakt springa mot mig, skrikandes på holländska. Jag försökte förklara till den ilskne vakten att jag inte försod ett ord av det han sa, och bad honom tala engelska. Men det gick inte. Mannen fortsatte skrika åt mig, och snart kom hans kollega.

      Som tur och var, hann mina holländska vänner komma och försöka lugna ner situationen. Men säkerhetsvakten vägrade lugna ner sig, vilket gjorde mina vänner väldigt arga. Det var väldigt nära att ett slagsmål skulle utbryta, fast som tur och var föreslog en av mina herrar att vi helt enskelt skulle lämna stationen, vilket vi gjorde.

      Vi bestämde oss helt enkelt för att ta en promenad till tågstationen istället, eftersom att de inte ville att vi skulle stöta på samma snubbe igen. Detta ledde till att vi missade vårt tåg till Amsterdam.

      När jag senare frågade vad säkerhetsvakten egentligen ville, förklarade mina vänner att vaktens ”utbrott”, i första hand inte berodde på att jag fotograferade. Han hade blivit rasande på mig för att jag lämnade min halvtomma läskburk på bänken (jag skulle såklart plocka upp burken igen, för att dricka upp resten av läsken), trots att bänken redan var full med en massa skräp.

      En av herrarna påstod att säkerhetsvakten, som var invandrare och tillhörde de lägre klasserna i samhället, hade drabbats av uniformssyndromet. Av det faktum att han saknade utbildning och hade lyckats få ett jobb som säkerhetsvakt, där man får bära uniform. Och just bärandet av uniformen fick honom att känna sig extra viktig, och ge honom rätten att ge sig på folk, trots att de inte bryter mot några regler (fotografering var tydligen tillåtet).

      Mina holländska vänner beklagade verkligen händelsen, och de skämdes själva över att ha utsatt sina gäster från utlandet för detta lilla drama (personligen tog jag inte så illa upp, och de kunde ju inte rå för händelsen). Men de bestämde sig i alla fall att anmäla händelsen.

  2. Jonas J Says:

    Man kan starkt ifrågasätta om det är någons roll att överhuvudtaget ta debatten rörande fotografering på plattformen. De spärrvakter jag känner har fullt upp att serva kunder vid spärren och Lugna Gatan uppgift borde ligga i att prata med ungdomar och barn som är ute och springer på nätterna.

    Men ÅKGSJ kanske ser väldigt ung ut?

  3. halldin Says:

    Min tanke faller inte helt olustigt på Tysklands Frikårer. Om än extremt i liknelsen. Så tror jag själv att psykologin hos individerna är väldigt lik och endast organisationens uppbyggnad och antalet individer som anser sig vara samhällets beskyddare skiljer.

  4. MB Says:

    Håller med om sk ”Lugna gatan”. De orsakar bara mer ordningsproblem och stör vanliga resenärer med sin högljuddhet. De borde omhändertas av socialen.

  5. Santos Says:

    Detta är ju helt klart fel. Klaga!

    http://sl.se/templates/Page.aspx?id=1894

  6. Roger Says:

    Viktigaste frågan först, vad får man fotografera?
    Enkelt svar, du får ta bilder på allt och alla utom vissa skyddsobjekt som kan vara både militära och civila anläggningar. När man inte får fotografera är det tydligt skyltat.

    Får jag ta bilder av folk på gatan?
    Ja, du får fotografera vem du vill, var du vill (jag tar upp det där med var du vill längre fram i texten). Det spelar ingen roll om du fotograferar flera personer i en folksamling eller en enskild person på nära håll.

    Måste jag inte fråga först?
    Nej. Men det är naturligtvis trevligast att fråga, såvida du inte är ute efter ögonblicksbilder förstås.

    Men om jag börjar fotografera och personen ber mig, vänligt eller hotfullt, att sluta fotografera, får jag fortsätta ta bilder?
    Ja.

    Men det måste väl finnas någon gräns för hur nära jag får stå när jag tar bilder?
    Icke, du får i princip hålla ett makroobjektiv framför ögat på personen om du vill, men, du får inte hindra personen att röra sig och absolut inte hålla fast någon i jackan eller uppträda störande. Då kan det handla om ofredande vilket inte har med att du fotograferar att göra!

    Men kränkande bilder, det får jag väl ändå inte ta?
    Det finns ingenting sådant som kränkande bilder. Återigen, du får fotografera vem du vill och när du vill.

    Vi tänker oss att du står utanför en nattklubb och en hyfsat berusad tjej kommer fram och lyfter upp klänningen framför ögonen på dig, hon vinglar till och mumlar oredigt någonting om att ”här skall du få någonting att ta bilder på”. Där måste väl ändå gränsen gå?

    Nej, det är helt okej att ta bilder, även om många tycker du är ett äckel som inte bryr dig om att flickebarnet inte vet vad hon gör. Som sagt, du får fotografera vem du vill och ingen kan hindra dig.

    Hur du sedan får använda bilderna kommer vi snart in på.

    Klassikern då, grannen mitt emot din lägenhet bryr sig inte om att dra ned persiennerna när han byter om för kvällen, du får en släng av fönstertittning och tar fram ditt 300/2,8 och börjar fotografera. Gissa om du gör rätt eller fel?

    Just det, du får fotografera. Det spelar ingen roll att han befinner sig i sitt eget hem eller att du använder teleobjektiv. Inte heller att han inte har en tråd på kroppen eller att du gör det i smyg mot hans vilja.
    Nu i Augusti 2004 ansåg tingsrätten i Malmö att det inte är ett brott att fotografera/filma någon mot dennes vilja. Det rörde sig om en ung man som smygfilmat under sexakt med sin flickvän. Det finns två tidigare fall i högsta domstolen där avgörandet gjort att det inte är förbjudet att filma/fotografera någon mot dennes vilja. Däremot kan det bli förtal om bilderna sprids, men det är en annan sak. Fotograferingen är tillåten.

    Vad mer än människor får man fotografera?
    Återigen, det finns ingenting som du inte får fotografera, förutom de där skyddsobjekten.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: