Söndagskrönika: Att kunna ta emot en gåva

Min gåva från den givmilda mannen i bistron

Jag möter mycket människor när jag är ute och åker tåg och då jag har årskort guld, gott om tid och har så jag klarar mig försöker jag bara lite generös när jag får chansen.

Kanske bjuder jag på mat, godis till barn, en tidning eller rent utav någon biljett men det är ytterst sällan som man tar emot mina små gåvor.

Kanske är det misstänksamhet eller rentutav att man känner sig obekväm med at ta emot något från någon annan att som gör att man tackar nej och oftast utan något speciellt tack.

Jag tycker det är lite tråkigt för jag tycker att det är kul att göra någon glad men blir lite ledsen när man inte vill ge mig möjlighet att vara lite generös.

Kanske är det typiskt svenskt för häromdagen åkte jag X2000 tillsammans en kinesiska i 40-årsåldern som när jag fick in min mat frågade hon ombordaren om de ingick mat i hennes biljett.

Det gjorde det inte och då jag just hade ätit erbjöd jag henne min mat – köttbullar med gurka samt matjessill med gräddfil som förrätt.

Hon tackade glatt ja och njöt av maten även om den var en bit ifrån Tre små rätter som vi nu tror att alla äter i Kina.

Häromdagen råkade jag "tappa bort" mitt årskort och kreditkort och mannen i bistron varifrån jag kom hjälpte mig att leta efter korten. Men jag hittade dom senare i jackfickan vid min plats. Jag gick tillbaka till ombordaren för att berätta att jag hittat mina saker och att jag var tacksam för hans hjälp.

Han frågade om jag inte ville ha en kaffe och kaka nu när jag hade hittat mina grejor och kunde ta det lite lugnt. Först tänkte jag tacka nej för detta ingick i alla fall i biljetten. Men jag hann besinna mig och tog emot erbjudandet och tackade för hans vänlighet.

Men vid en senare resa träffade jag på ett gäng grabbar som köpte småflaskor sprit för 1.400 kronor i bistron. Jag frågade skämtsamt om jag fick sitta tillsammans med dom. Detta gick inte men jag fick en liten flaska whiskey som jag tackade nej till !!!!

Jag dricker ju inte sprit men jag missade grejen – han ville vara generös och jag hindrade honom från detta.

Så nästa gång skall jag ta emot flaskan – jag behöver inte dricka den men jag vill så gärna göra honom glad.

/Årskort Guld SJ

Annonser

11 svar to “Söndagskrönika: Att kunna ta emot en gåva”

  1. Jakob La Says:

    Så sant och intres-sant! Men vad är det för bild och vad har den med texten att göra? 🙂 Ser jag rätt om den är tagen i Katrineholm?

  2. Den Gamle Emigranten Says:

    Den svenska stelheten! Vi svenskar är alldeles för rädda att öppna visiret på riddarrustningen vi gömmer oss i. Jag har många gånger suttit hela vägen från Örebro till Stockholm och tvärt om i en av de gamaldags åttapersoners tågkupeerna och inte sagt ett enda knyst på hela vägen, bara stirrat ut genom fönstret eller i en medhavd bok. Första gången jag kom till USA blev en chock. Vi åkte fullsatt taxibuss från La Guardia till min frus släkt i Connecticut och jag råkade nysa, varpå så gott som alla i bussen utropade ”Bless You!” vilket är det samma som svenska prosit. Och så gaggar man naturligtvis med snabbköpskassörskor och annan servicepersonal, eller helt okända personer man står i biljettkön bakom och framför här i USA. Man tar livet lite lättsammare på något sätt.

    • arskortguldsj Says:

      Den Gamle Emigranten,

      Tack för ditt svar.

      Även jag gaggar runt med alla numera och i de flesta fall får man positivt response men i enstaka fall ser stirrar man på mig som jag var en ”alien” från en avlägsen utdöd planet.

      /Årskort Guld SJ

    • michaeleriksson Says:

      Att detta handlar om stelhet är inte givet (även om det mycket väl kan vara en delförklaring): Andelen svenskar som är introverterade (eller som vågar stå till sin introvertering) verkar vara högre än i många andra länder. Själv tycker jag tex att det flesta människor är rätt långtråkiga—och läser mycket hellre än god bok än att prata med främlingar.

      Dina tankar om snabbköpskassörskor osv. är rätt intressanta: Jag bor nämligen i Tyskland, och en av de punkter där jag ser Sverige som ett positivt exempel (i jämförelse) är just hur snabbköpskassörskorna umgås med kunderna. I Sverige sa de nästan alltid hej med ett leende—i Tyskland, däremot, är leendena få och hälsningen kommer ofta först på kundens initiativ… (Detta har dock blivit betydligt bättre genom åren.)

  3. Michael DK Says:

    Jag är kanske inte det ultimativa sannhetsvittnet, men min personliga erfarenhet är att svensk tåg-, butiks- m.m. personal är ***mycket*** öppnare och servicemedvetna nu, än de var för bara 10-15 år sedan. Har de senaste dagarna småpratat med kassörskor i både ICA- och på apoteket, med SJ ombordare och mammas granne. Inga stängda attityder eller stelhet här inte!
    Undantag finns men jämfört med danskar i servicebranchen leder svenskarna jättestort på poäng! Privatanställda amerikanare är dock fortfarande i en toppklass för sig själva. Och amerikanska myndighetspersoner på flygplatser, gränskontroller m.m. är nog bland de värsta av alla.
    Lite synpunkter bara…

    //Michael

    • arskortguldsj Says:

      Michael,

      Jag har samma uppfattning.

      Dock har jag haft i princip trevliga möten med Amerikansk Immigrationspolis men kanske tillhör gruppen ”normalresenärer”.

      /Årskort Guld SJ

  4. Deithwyr Says:

    Intressant – och kul att du bjuder! 🙂

    Det verkar också vara osvenskt att överhuvudtaget bjuda. När jag på ett tåg en gång erbjöd mig att betala maten för en hungrig man från Turkiet var hans kommentar: ”Vart kommer du ifrån? Jaså är du från Sverige!? Det trodde jag inte. Svenskar bjuder nämligen inte…”

    • arskortguldsj Says:

      Deithwyr,

      Så rätt den mannen har.

      I Sverige bjuder man inte och inte vill man bli bjuden – men man behöver inte följa denna regel – så jag bjuder i alla fall.

      /Årskort Guld SJ

Lämna ett svar till Michael DK Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: