Hittade häromdagen detta anslag på hissen från spår 17/18 upp till Klarabergsviadukten.
Ja, detta med information är inte alltid så där enkelt.
Är det någon som vågar gissa vad som avses?
En av höjdpunkterna i tågresandet är att besöka Bokmässan i Göteborg under hösten och även i år var jag där och passade på att dokumentera lite som intresserade mig.
Leif Mannerström är synonym med god tågmat då han arbetar inte bara som inspiratör utan även har koll på maten på tågen och främst maten i 1 klass på snabbtågen.
Det är tveklöst så att han ligger bakom det faktum att de allra flesta klagomålen på tågmaten är att den finns på för få tåg.
Därför var det kul. lärorikt och inspirerande att lyssna på hur han tänker om detta med mat i allmänhet och hur viktigt att vara fokuserad på att laga mat som smakar bra.
Ni som inte hade möjlighet att vara på plats kan titta på videon som jag satt ihop.
Och vill ni läsa Leif Mannerströms nya bok så heter den – “Från husmanskost till sushi” och finns på Nordstedts förlag.
Välkommen till bords – på tågen.
Ni som följer min blogg vet att jag är lite kritisk till friåkare som luar tågresenärer som kommer till stationen och skall vidare med taxi att betala ibland helt orimliga priser.
I Stockholm hittar man dessa friåkare på Klarabergsviadukten eller på Vasagatan framför ingången till Centralsatationen.
Men igår morse träffade jag på en lite annorlunda friåkare ( och alla friåkare lurar inte sina kunder vill jag vara tydlig med ) som helt klart var annorlunda.
Bortsett från att han debiterade den “vanliga” taxan på drygt 300 kronor så stod han för god taxised med sin bild på taxin.
Han berättade att han var väldigt negativ till taxi som lurar kunder och att han ville på detta sätt skilja sig från mängden och förhoppningsvis fungerar det.
Efter det vi pratats vid frågade jag och fick godkänt att fota honom och hans bil.
Inte så förvånande kom det fram en annan friåkare och frågade lite hotfullt varför jag fotograferade – kanske kände man av konkurrensen?
Mera om friåkare på bloggen kan ni läsa om här ( Friåkare )
På väg hem från Bokmässan i Göteborg den här lite speciella spårvagnen som bara lär finnas i två exemplar varav ett i Göteborg.
Men spårvagnen är inte bara unik utan man bjöd in mig att äta gratis pizza från Pizza Hut.
Tyvärr gällde detta upplägg bara denna spårvagn för jag fick ingen pizza på 5:an från Korsvägen till Drottningtorget.
Mer om själva spårvagnen kan ni läsa här ( Tatra spårvagn i Göteborg Källa: Wikipedia )
Egentligen gillar jag alla tåg jag åker med men jag har ett särskilt öga för SJ Snabbtåg 634 som går från Karlstad till Stockholm på eftermiddagen.
Jag gillar just detta tåg för att det regelmässigt har med sig en obokad 1 klass vagn. Eftersom det är krav på sittplatsbiljett på dessa tåg är denna vagn oftast helt tom.
Även om jag gillar att se resenärer omkring mig – det är ett av skälet för att jag åker tåg – så känns det lite “lyxigt” att ha en vagn helt för sig själv.
Ibland är det någon lokförare som passåker i något mörkt hörn med målsättning att koppla av och ta en lur.
I och för sig finns det ingen buffé i vagnen men det är bara att ta en tur till bistron eller den andra 1 klassvagnen för att komplettera med kaffe och frukt.
Så nu har jag avslöjat ett av mina guldägg – tåg 634 – vagn 2.
Ibland gör jag förnyade tester av vissa rätter för det händer inte så sällan att man förändrar produkterna baserat på vad kunderna tycker.
Idag testade jag pannbiff med löksky från Dafgårds som jag testade tidigare i juni. ( ÅKGSJ Testar: Pannbiff med löksky från Dafgårds )
Då fick rätten 2 gafflar av 5 möjliga och sedan dess har maten från Dafgårds fått ganska sträva kritik från resenärerna.
Så det var lite spännande att testa igen och detta blev resultatet:
Pannbiffarna var inte märkvärdiga men å andra sidan fanns det absolut inget att anmärka på. Dom hade lagom konsistens och smakade helt OK.
Lökskyn var även det helt OK och hade lagom strävhet och sälta som korresponderade bra till den söta lingonsylten som man får till om man frågar.
Ärtorna som låg i skyn såg lite ledsna ut och gjorde nog ingen glad och smakade som burkärtor – ja just burkärtor.
Potatismoset såg som jag noterat tidigare ut som en klump tapetklister men smakade i gengäld alldeles utmärkt och med rätt konsistens där man känner av potatisen.
Sammanfattningsvis kan man säga att rätten smakar precis som dom flesta förmodligen förväntar sig och det skall man ha respekt för.
Det är lite Sibylla över rätten men detta skall inte uppfattas som negativt utan som att man lagt sig i mittfåran för att passa dom flesta.
Mitt betyg blev denna gång 3 gafflar av 5 möjliga vilket är en gaffel mer än förra gången.
Rätten fungerar men den lämnar inget avtryck i sinnet – och det är förmodligen avsikten.
I ett tidigare inlägg berättade jag att Jernhusen hade satt upp stora affischtavlor med charmanta men lättklädda damer som reklamerade för ett känt jeansmärke. ( “Tajta jeans” )
Självfallet var jag tvungen att följa upp hur man gjort i min födelsestad Göteborg så jag tog en sväng ned dit för att kolla sakernas tillstånd.
Och väl på plats kunde jag konstatera att i Göteborg höll modellerna kläderna på.
Om detta sedan berodde på en mera avhållsam moraluppfattning i Göteborg vill jag låta vara osagt men jag kunde i alla fall verifiera sakernas tillstånd.
Så nu undrar man hur det ser ut i Malmö som ligger närmre ett mer frisinnat Europa?
Jag vet inte om riktigt alla förstod rubriken på gårdagen inlägg "Du är den ende".
Men trots detta tar jag tar risken med ännu en en kanske lite knepig rubrik nämligen "Från BH till RC".
Kanske ni knäcker denna rubrik – ni är ju så duktiga.