En sällsam resa med nattåg 94

"Ledsagare" som ser till att flyktingar inte går på fel tåg

Många främst irakiska flyktingar reser numera norrut till Haparanda för att där passera in till Finland för att söka asyl och åker då med nattågen upp till Luleå och sedan buss till Haparanda.

Igår passade jag därför att resa med nattåg 94 norrut och i alla fall ta del i den inledande delen av resan.

Tåget gick från spår 4 och jag var på plats redan en timme innan avgång och redan då fanns polis, ordningsvakter, väktare, SJ-personal och inhyrd SJ-personal med språkkunskaper.

"Kontroll" av biljetter innan man kan gå ut på perrongen

Därtill "ledsagare" med rosa armbindlar med nummer eller rosa västar och text på arabiska som jag tyvärr inte kunde förstå.

Det var ingen egentlig avspärrning men det var en tydlig markering innan man kom ut på perrongen.

Ingången till perrongen norrifrån från Kungsbron var helt "obevakad" men eftersom det inte var frågan om någon egentlig avspärrning med perrongvisering hade det nog ingen betydelse.

En Uppsalapendel hade fått annat spår men om det beror på att man ville ha spåret fritt vet jag inte och det som hände lite senare motsäger den teorin.

En halv timme innan avgång kom resenärerna som i huvudsak var flyktingar på väg norrut blandade med ett mindre antal vanliga resenärer.

Flyktingar anländer för att gå ombord på nattåg 94

Flyktingarna fick passera förbi SJ-personalen men jag uppfattade det mera som en informationskontroll där man fick hjälp att kontrollera sina biljetter. Ville kunde man passera förbi utan kontroll vilket dom vanliga resenärerna gjorde.

Polisen, vilka var ett tiotal höll sig som vanligt i bakgrunden och gjorde inget annat än att svara på lite frågor och såg allmänt glada ut. Ett stort antal av poliserna var unga tjejer med hästsvans vilket jag tror men absolut inte vet var avsiktligt för att skapa en lättsam atmosfär. Även ordningsvakterna gick runt och var allmänt trevliga.

Det var en hel del högljudda rop och gester från "ledsagarna" på arabiska ( eller något annat språk som jag inte förstod ) men allt i akt och mening att säkerställa att alla visste vad som gällde.

Gester och rop för att alla skall veta vad som gäller

Innan nattåget skulle komma in kom en Uppsalapendel in vilket vållade en hel del uppståndelse för många trodde att det var nattåget man skulle åka med. Nu tilltog rop och gester för att förhindra att man inte bordade Uppsalapendeln och som jag uppfattade var det ingen som gjorde det.

I grund var det mer ordning och reda än när det skall avgå snabbtåg söderut på spår 11 och 12 samtidigt.

Lite läskigt var det dock när Uppsalapendeln avgick och en sent ankommande flykting trodde att det var nattåget som han just skulle missa och försökte springa ikapp tåget och slänga sig ombord.

En rosa "ledsagare" var dock snabbt framme och ryckte undan mannen men för ett kort ögonblick var det faktiskt lite otäckt.

När nattåget sedan kom in ställde sig en ledsagare vid varje vagnsingång och kontrollerade att dom som gick ombord just skulle till denna vagn – allt för att undvika "folkvandring" inne i tåget av den typ som ofta förekommer på tex snabbtågen vid och efter avgång.

"Ledsagare" ser till att alla går ombord på rätt vagn

Ombordstigningen gick sedan hur smidigt som helst och även japanerna skulle bli imponerade av den ordning och reda som dom duktiga "ledsagarna" som främst var unga flickor.

Även Röda Korset var på plats och delade ut vatten och frukt men deras närvaro har jag i grunden svårt att förstå för det är inte frågan om någon katastrof eller sjukdom utan vanliga resenärer på en för dom påtvingad resa till ett märkligt land långt ovanför polcirkeln.

Röda Korset hjälper till med frukt och dryck

En ung dam stod och delade ut telefonkort men jag såg inte någon som ville ha något men tanken var säkert god för dagens flyktingars viktigaste verktyg är ju en fungerande mobiltelefon. Därför tillåter Jernhusen att man laddar sina mobiltelefoner i de uttag som man hittat och som Jernhusen valt att inte plugga igen.

Strax för avgång saknades några resenärer och eftersom medresenärerna inte ville lämna dom kvar i Stockholm blev det lite kalabalik då man spärrade dörrarna för avgång innan dom äntligen dök upp och kom ombord.

Tåget innehöll 12 vagnar så hade man otur att få plats i en av dom främre vagnarna var det en lång väg att springa.

"En man saknas och utan honom åker vi inte!"

Tåget avgick 15 minuter efter tidtabell vilket tanke på den mängd luft som finns i tidtabellen inte är något alls.

Jag kollade naturligtvis inte om flyktingarna hade biljetter men dom flesta hade biljett i handen och dom övriga hade säkert biljetten på sig.

Dessutom fanns det biljetter över och "ledsagarna" sprang längs med perrongen och ropade ut att man hade extra biljetter men jag tror inte dom fick avsättning för dom.

Vem som betalat för biljetterna har jag ingen susning men en gissning som är lika god som någon annan är att det är olika lokala stödorganisationer som på finansierar resorna.

Gick igenom hela tåget och kunde notera att det fanns flyktingar i i stort sett alla vagnar – sittvagnar, ligg- och sovvagnar och även i 1 klass sovvagn.

Nu åkte jag med bara en kortare sträcka men det var lugnare än vad jag är van vid när jag åker nattåg dom det annars är hyfsat livligt i – och så skall det vara men nu var det lugnt. Kanske var resenärerna fångade av situationens allvar – vad vet jag.

Ombord fanns två väktare men dom hade inget att göra och upplevdes nästan lite bortkomna i sammanhanget.

Redan på perrongen fick resenärerna flygblad på svenska, engelska och två arabiska språk om att rökning inte var tillåtet på tåget. Samma flygblad fanns även uppsatta inne i tåget.

Rökning förbjuden på 4 språk

Mötte två resenärer som på engelska frågade efter rökvagnen men när man berättade att det inte fanns någon såg jag för första gången panik i deras ansikten. Nu hänvisades man till att röka vid uppehållen på stationerna så man får hoppas att man utnyttjar luften i tidtabellen för att möjliggöra lite längre uppehåll.

Ingen alkohol fanns till försäljning i bistron vilket gjorde i första hand dom ordinarie resenärerna upprörda. Varför det var så vet jag inte, men en gissning var att helt enkelt ta undvika problem på resan. Men vanliga resenärer som hade sett fram emot en Mariestadare var inte glada. Inte heller visste man det i förhand som man hade hunnit "proviantera".

I övrigt var stämningen ombord god eller rättare sagt mycket god.

Detta kanske kan beskrivas med denna lilla händelse där jag stod och småsnackade med en flykting i vestibulen som efter en stund frågade om toaletten. Efter besked om detta ställda han ned sin ryggsäck bredvid mig, gick på toaletten vilket tog en hel del tid för det var kö för att sedan återvända till sin ryggsäck.

Varför han inte tog med sig den lilla ryggsäcken på toaletten som jag hade gjort är för mig en gåta men han litade kanske helt enkelt på att ingen skulle stjäla något – eller så fanns det inget att stjäla i den.

I Uppsala lämnade jag tåget och passade på att ta en bild av denna irakiska familj som berättade att dom var på väg till Finland för att just söka asyl.

Glad familj på väg till Finland för asyl

Det var en kort men sällsam resa med tåg 94.

På vägen hem på snabbtåget funderade jag mycket var som snurrade i deras huvud och hur dom kommer att uppleva Luleå, Haparanda, Torneå och sedan asylprocessen i norra Finland – på en plats norr om polcirkeln.

30 svar to “En sällsam resa med nattåg 94”

  1. Lars Erik Bengtsson Says:

    Hur uppfattade ÅG fördelningen på aktuellt tåg avseende manliga och kvinnliga flyktingar: cirkus 90-10 / 75-25 / 50-50 / annat…?

    Fanns det barnfamiljer ombord? ungefärlig andel = ?

    Tacksam för besked från ÅG som sett med egna ögon: vad sedan iakttagelser ev. medför i form av opinionsyttring lämnas därhän.

    / f.d. Tågmästare stationering Vännäs

    • arskortguldsj Says:

      Jag gjorde ingen direkt kontroll av samtliga resenärer då jag i första hand fotograferade. Men med risk för att man tar fel så var dom flesta, men naturligtvis inte alla tågresenärerna, flyktingar i form av yngre och medelålders män. Såg få kvinnor och barn och kan i alla fall bara minnas en större barnfamilj med flera barn.

  2. Lars Erik Bengtsson Says:

    Tack för svar

  3. Tobias Says:

    Då jag passerar Malmö dagligen, har jag i denna veckan ankommit strax efter halvtio på förmiddagen, och då passerat längst med spår 10, där de specialinsatta IC-tågen haft sin avgång.

    Som svar till frågeställaren, kan jag nämna att jag också slagits av tanken, var är alla små barn och barnfamiljerna. De jag noterat under mina hastiga promenader längst med perrongen, är att de går att räkna på 10 fingrar.

    En mycket stor andel, närmare 100% är unga män, ofta i grupp. Det kan ju vara så, att barnfamiljerna får vänta någon annanstans innan avgång?

  4. Lillemor Carlsson Says:

    Jag har inte varit inne på centralen på ett tag nu, hur uppfattar du läget där? Fungerar den vanliga verksamheten som vanligt eller kommer de ”vanliga resenärerna” i kläm på grund av den stora flykting tillströmningen. Det är ju sedan tidigare ett ständigt problem med brist på sittplatser till exempel!

    • arskortguldsj Says:

      Nja, lite mera folk är det som väntar längre tider men i övrigt är det som vanligt.

      Polisen har 2 – 3 patruller på plats mera som trygghetsskapande åtgärd.

      Förutom olika typer av volontärer finns Röda Korset på plats med en väldans massa folk så behöver man sjukvårdshjälp har jag nog inte upplevt sådan mängd tjänstvillig och kunnig personal.

      Det enda som man skall se upp med är fick- och väsktjuvar som alltid trivs när det mycket folk och lite rörigt.

      Men bortsett från det är det i huvudsak som vanligt.

      • Martin Says:

        Senaste budet är en större ansamling vid mellan taxi och stationshusväggen. Mest män, återigen. Igår kväll var det en del poliser där, men idag såg jag inga just där, fast jag passerade tidigare idag. Dock var det rätt många polisbilar uppe på Klarabergsviadukten, så det var säkert någon annanstans på stationen.

        Röda Korset har flyttat sitt bord närmare huvudentrén och står nu mitt för det för närvarande igenbommade kaféet (minns inte om det var Wayne’s eller Robert’s just nu), istället för bredvis Ritazza. Migrationsverket har en vepa på motsatta sidan.

  5. Hallan Says:

    Läs internt mail hos SJ på:
    http://avpixlat.info/2015/09/21/internt-sj-mejl-bekraftar-total-anarki/

    • arskortguldsj Says:

      Det interna mailet beskriver i alla huvudsak hur man anordnat tåg 94 till Luleå som även jag uppfattade det och som jag beskriver ovan.
      Har lite svårt att se att mailet beskriver anarki – snarare hur man ordnat till det för att det inte skall bli anarki.

      • arvikaviveka Says:

        Läste interna SJ-mailet. Konkret om hur man organiserat. Verkade som SJ hade koll. Som belägg för påståenden om anarki var den synnerligen svag (underdrift)

    • arvikaviveka Says:

      Läste länken till ditt (Hallans) inlägg med SJs interna mail. Förstår inte hur man kan läsa in något om anarki. SJ verkade ha organiserat det hela väl utifrån den väntade extra tillströmningen av resenärer.

  6. Kicki Says:

    Jag reste med tåget 10094 på lördagen till Luleå och det var många kvinnor och barn med på tåget också (Nu gick jag inte igenom hela tåget) men på dom två vagnar, en liggvagn och en sittplatsvagn, det tog att gå igenom till Bistron så var det 3 kuper med bara kvinnor 4 kuper med familjer och kanske 2 kuper med bara män.

    Jag själv låg i en mixad kupe med min sambo och ett par från Luleå och två flyktingkillar. I sittplatsvagnen var det blandat.Resan gick hur smidigt och bra som helst, inge bråk, stök eller kaos.Alla var tillmötesgående och hjälpsamma. I Bistron var det fullt, mest män (även svenska resenärer) så vi valde att fika i våran kupe istället.

    • arskortguldsj Says:

      Tack för din berättelse från en som reste hela vägen.🙂

    • Lars Erik Bengtsson Says:

      Märkligt… mycket märkligt… Jag brukar inte bedriva detektivarbete. Efter ”Kickis” inlägg har jag dock spårat upp en av ombordarna på Nordpilen (10094 lördag) som ”Kicki” berättar om.

      Enligt vederbörande (erfaren och mycket uppmärksam) är det citat ”totalt oriktigt att det i BC eller sovvagn fanns tre kupéer med där flyktingar i form av endast kvinnor”.

      Jag blir förtvivlad innehåll i mejl som läckt ut (tack ”Hallan”) och om det nu finns krafter som försöker ”släta över” genom att fabricera felaktiga uppgifter om läget: tragiskt och helt förkastligt.

      Farfar utvandrade till Amerika när barkbröd inte räckte till. I det nya landet behövdes varken polis eller väktare för att hålla ordning på farfar och övriga ekonomiska flyktingar: som från dag ett lät sig integreras till välvilliga och samhällsbärande medborgare.

      Det är väl antagligen därför som amerikanare idag hälsar med ett varmt välkomnande när svenskättlingar kommer på besök.

      Fråga är om i vilken grad nu till Sverige anlända flyktingmän skapar förståelse och acceptans? Genom att sittstrejka på bussar mot ett välkomnande som farfar hade gråtit av tacksam över.

      Enligt ombordaren på Nordpilen enligt ovan bemöttes tillsägelse om rökförbud och nedskräpning med bara hånflin och ignorans. Enligt instruktion från Trafikledningen fick flyktingar inte avvisas från tåg oavsett uppförande: vilket berodde på citat ”order uppifrån”.

      På min tid medförde ohörsamhet avvisning på nästa station. Jag är övertygad om att vi gör flyktingarna en björntjänst genom att tillåta uppträdande på tåg och i övrigt som är stick i stäv med normer.

      Förutom att flyktingar förtas insikt om ett vanligt folkvett är det djupt orättvist att vi (som finansiererar för nya invånare) betraktas som något som katten släpat in.

      Det ombordaren på Nordpilen upplevde som särskilt obehagligt var hånflin och höjda fingrar och en allmän stämning ”vi bryr oss inte om vad du har att säga… försvinn härifrån”.

      Ett stort tack till ”Kicki” som med inlägg fick mig att agera detektiv i eftersökande av fakta. Det är alltid bra att veta hur landet ligger.

  7. Kicki Says:

    Jag måste rätta dig Lars Erik, inte Sovvagn, utan Liggvagn (6 bäddar i varje kupe) Sovvagnarna vet jag ej om det var några i eftersom den var åt ”fel” håll, men det steg ut både flyktingar och svenskar från den vagnen också. Men som sagt, jag gick inte och räknade alla personer inte heller fotograferade jag. I kupen bredvid oss vet jag, en av kvinnokupeerna, var det en svensk kvinna som samtalade många timmar med en äldre dam och en tjej (kanske 20 års åldern) på engelska. Och svenska kvinnan lade även till tjejen på FB. Jag var ganska trött efter en miniweekend i Stockholm. Killarna i våran kupe kunde ingen engelska så vi fick prata teckenspråk. (Jag har biljetten kvar om du vill se den🙂 )

    • Kicki Says:

      Nu hamnade svaret lite tokigt, är inte van att skriva på ”bloggar”. Någon större nedskräpning upplevde jag inte, det enda var att det var väldigt blött på toagolvet, men det berodde på att dom försökte tvätta sig, fråscha upp sig (Jag råkade öppna ena toa dörren som en man hade missat att låsa och var i full färd att ”blaska” av nacken) En gång gick rökdetektorn igång vid toan (tror någon hade rökt), men det hände bara en gång, sedan skedde rökning endast vid tågstopp ute. En av killarna hjälpte till att bädda sångarna när vi min sambo hade visat hur man gör,och äbven bädda upp på morgonen, kanske hade vi tur då att hamna i rätt vagn….. Stor eloge till Röda Korset i alla fall🙂

    • Martin Says:

      Nja, det var du som inte förstod vad Lars Erik skrev eftersom han använde en del av vagnslittera. Det får förstås skrivas upp på hans konto. SJ:s liggvagnar heter BC2 och BC4.

      • Kicki Says:

        Oj, förstod inte det, ber om ursäkt😀 Då har jag lärt mig något nytt🙂 Jag funderade på det där med kvinnokupeerna, det kan varit mixade kupeer (som vi hade) eller familjekupeer, som sagt många män satt i bistron och jag gick inte in i alla kupeer, men det satt några eller nån kvinna i när jag gick förbi🙂

  8. Lena E Says:

    Skulle vara tacksam om Du kunde uppdatera din uppfattning om läget på Centralstationen. Jag är en kvinna 65+ som kommande tisdag ska resa med IC 85 från Östersund med ankomst 22.46 i Stockholm. Är det säkert för mig som ensam kvinna att ta mig från tåget till en taxi vid denna tid på dygnet? Någon av dina kommentarer säger att det är en ”ansamling” mellan byggnaden och taxistationen? Har du något att lugna en orolig jämtgumman med? Hoppas Du kan svara eftersom Jernhusen inte kan/vill.

    • arskortguldsj Says:

      Jag har varit i möte säkerhetsfolk på Jernhusen på Stockholm C och deras absoluta första prioritet är att resandet skall kunna ske men absolut minsta möjliga störningar så du skall inte behöva oroa dig.

      När du väljer taxi skall du ta någon av bilarna utanför Centralen på Vasagatan som står i taxifältet och inte – repeterar inte – fritaxi uppe på Klarabergsviadukten.

      Känner du dig osäker kan du alltid begära ledsagare – det är faktiskt gratis men kanske främst för personer med någon form av handikapp.

      Återkom gärna och berätta hur resan gick.

      /Årskort Guld SJ

  9. Niklas Says:

    Vad jag vet så finns det inte 1:a klass sovvagn på nattåget mot Narvik från Stockholm och har aldrig funnits heller.
    Märkligt att du då såg flyktingar i 1:a klass sovvagnar.
    Det enda nattåg som har sovvagn i första klass är det som går till Boden/Luleå, med byte i Boden för färd vidare norrut.
    Det var kanske 3 bäddars sovvagnar du såg flyktingar i? Alltså 2:a klass, dessa är de enda som finns på tåg 94 mot Narvik i sovvagnsformen. Utöver detta finns även liggvagn och sittplats.
    Är relativt säker på min sak då jag åkt detta tåg i över 30år av mitt 37-åriga liv 🙂. Har nu börjat sitta mellan Boden-Gällivare, alltså tågbyte enbart för att kunna få egen sovvagn med WC och dusch till och från Stockholm.
    Är inte mycket för snarkande främlingar som luktar svett och moonshine 😉.

    • Kicki Says:

      Det här var för ett år sedan. Jag reste med tåget 10094 på lördagen till Luleå 19/9 2015.På vårat fanns 1a klass vagn..Om den var extrainsatt vet jag inte. Som jag skrev i tidigare inlägg så fotograferade jag inte, men jag var ute och sträckte på mig på natten då det var ett lite längre stopp i Umeå, då frivilliga från Röda Korset kom in på tåget och delade ut mackor, vatten, barnmat m.m Vilka fantastiska människor! Och det var byte i Boden för dom som skulle norrut, vi åkte med tåget till Luleå. Vi var ute och sträckte på benen i Boden på morgonen och min sambo fota och pratade med frivilliga som stod på perrongen med kaffe och macka (Welcome Refugees) Men spelar egentligen det någon roll vilka vagnar det var på tåget? Kan säga att det var mer dofter och snarkningar några dagar innan när vi åkte söderut i våran vagn😀 (Fick dela vagn med några som vandrat)

      • arskortguldsj Says:

        En verkligt trevlig berättelse om att åka lite speciella tåg.

      • Kicki Says:

        Ja det var en trevlig och en minnesvärd resa, även på centralen innan vi klev på tåget. Röda Korset gjorde ett fantastiskt jobb. Man blev riktigt berörd.

      • arskortguldsj Says:

        Du var inte den enda som var berörd.🙂

      • Niklas Says:

        Hej Kicki! Nu var ju min kommentar riktad mot ursprungsartikeln från årskortguld där han skrev att han åkt en kort tur med tåg 94 mot Narvik och även såg flyktingar i första klass.
        Då menade jag att detta kan han omöjligt ha sett då tåg 94 inte har första klass, enbart tåget du åkte med från Luleå/Boden erbjuder första klass sovvagn.

        Mvh

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: