Denna dag åker jag på en sk Piff och Puff resa dvs en resa utan verkligt mål och besöker lite olika stationer.
I denna tredje del åker jag med Västtåg till Borås för att kolla på stationen och bussar som avgår från Borås resecentrum..
Välkommen att hänga med på tredje delen av min Piff och Puff resa.
Efter att besökt Borås C beslöt jag att inte vänta på SJ Regional för att ta mig till Göteborg.
Istället hoppade jag på expressbussen – Buss 100- som går från Borås C till Nils Ericssonterminalen vid Göteborg C.
Det var en trevlig resa där jag bla LIVE-sände början av resan och berättar om hur det var på Borås C och varför jag valde bussen.
Så häng med och åk lite expressbuss 100 från Borås till Göteborg.
Det går illasinnade rykten ( ofta inte helt utan saklig grund ) att jag bara hänger på stambanorna och glider omkring 1 klass på X2000.
Därför vill jag lite som en motbild visa en liten kort snutt om en av våra mindre kända järnvägsmetropoler – Borås – med dess station, stationsområde och tåg.
Många publicera fina bilder på tåg i olika vinklar och på olika platser så jag får fokusera på något annat – och det har blivit stationer.
På något sätt blir det lite mer levande än tåg fotade utifrån om man inte går runt inne i tåget och fotar vilket inte alltid uppskattas.
Så denna lila film som knappast kommer att gå till filmhistorien som ett cineastiskt mästerverk filmade jag med min Canon EOS 550D och klippte ihop i Sony Vegas 11 för att lära mig göra film till husbehov.
En sak lärde jag mig – att det är inte enkelt att göra film.
Men alla Boråsafficiendos – kolla och njut. 
Ni kanske kommer ihåg att jag tidigare berättade att jag stod och filmade en gammal dam som hade uppenbara problem med att komma av ett tåg i Borås och att jag till synes inte hjälpte till.
Jag bad er försöka gissa varför jag bara stod där och filmade och även om några försökte så var det ingen som kom på hela bakgrunden – och det kan man förstå när ni nu hör vad som hade hänt och vad som sedan skedde.
Detta är en ”feelgood” historia med lyckligt slut och en kärna av mänsklig värme och social omtanke.
Så här hänger det ihop.
Jag anländer ut på perrongen och ser den gamla damen med rullatorn och en lokförare som på något sätt försöker hjälpa henne av tåget.
Tar då fram min kamera för att bara på slump fota och filma för kanske kommernågot som är värt att dokumentera för eftervärlden och PV. Men innan jag hinner få fram kameran drar lokföraren snabbt som en löning.
Kvar blir den gamla damen med rullatorn och jag som fotar och filmar med min Canon EOS 550D samt en annan dam bredvid lika betraktande. Hela situationen är så absurd som jag beskriver den och jag börjar känna mig klart obekväm.
Efter en stund ser jag hur den gamla damen med stor svårighet försöker krångla sig av tåget med risk för att falla så jag och sedan även den andre personen rusar fram och hjälper henne säkert ned på perrongen.
Av den andre damen på perrongen får jag höra historien.
Den gamla damen hade varit på lasarettet i Varberg och var på väg hem till sin bostad på en ort längs med linjen som jag inte kom ihåg. Men när tåget stannade där hann hon av lätt insedda skäl inte av tåget så innan hon hunnit fram till dörren med rullatorn drog det iväg igen.
Nu stod det helt klart att hon måste fortsätta till nästa station, stiga av och vänta någon timme på perrongen i kylan och blåsten till dess returen från Borås kom och sedan åka tillbaka till den ort där hon skulle stiga av.
Den andra damen på perrongen var med på tåget och erbjöd den förtvivlade gamla damen sin mobil för att ringa en eventuell mötande samt bjöd henne på mat och dryck för nu började hon bli hungrig och kanske förvirrad som man blir när blodsockret sjunker.
Väl framme i Borås skulle damen av och åka tillbaka med vändande tåg som kommit från i första hand Herrljunga och skulle avgå inom 6 minuter från stationsläge på andra sidan spårområdet som man måste korsa.
Men nu uppstod samma problem igen med att komma av tåget och efter en stund fick hon hjälp av lokföraren och det var då som jag dök upp men min kamera.
Men lokföraren insåg snabbt att det höll på att bli kört för tåget mot Varberg skulle gå inom kort och damen skulle inte hinna med. Så han lämnade damen i tåget och rusade över till tåget mot Varberg för att se till att det väntade på den gamla damen med rullatorn och det var just som han sprungit iväg som jag började filma.
Den gamla damen började bli orolig och efter det jag filmat några sekunder började hon göra egna försök att lämna tåget och då var det läge för mig att stiga fram och hjälpa till.
Strax därefter kom lokföraren tillbaka och ledde den gamla damen mot det väntande tåget för att där hjälpa henne ombord.
Så allt slutade lyckligt och jag fick ett vittnesbörd hur viktigt det är att vi bryr oss om varandra särskilt när vi blivit lite orörliga men ändå åker tåg. All heder åt lokföraren och den andra damen som bjöd på mobil, dryck och mat.
Det är kanske något speciellt med Boråsare.
Här står jag och fotograferar en äldre dam med rullator som har synbarliga svårigheter att ta sig ur ett av Västtrafiks tåg 3846 till Borås från Varberg klockan 14:48 och som har uppenbara svårigheter att stiga av tåget.
Det lite märkliga är att jag bara står där och fotograferar damen som inte kan lämna tåget utan att göra ens en antydan till att hjälpa henne.
Ja, är det inte märkligt och inte särskilt likt Årskort Guld SJ som mer än gärna ger en hjälpande hand.
Men ser man bara en bild ( eller kollar på videon ) och inte vet mera kan man verkligen undra vad jag håller på med.
Som så ofta finns det en naturlig förklaring men jag tror det krävs mera än slughet för att lista ut svaret.
Jag tror att man måste på ett eller annat sätt varit på platsen vid den aktuella tidpunkten eller hört talas om den lilla "händelsen" för att kunna svara.
Men jag har noterat att inte så sällan när jag publicerar en bild i "publik" tågmiljö har någon eller några av mina läsare varit där också, passerat eller hört talas om det jag avbildar.
Så nu gör jag ett litet experiment – Jag ger er ett par timmar för att se om någon känner igen händelsen och kan beskriva varför Årskort Guld SJ är så inhuman – som det kan synas.
Kommer ingen på det skall jag naturligtvis ändå berätta och förklara.
Men tänk på att mycket som som man ser – inte är det som det först synes vara.
Årskort Guld SJ 