Besökte Borlänge C en vacker höstdag och passade på att filma en station som är en av knutpunkterna i Sveriges järnvägsnät.
Häng med och besök en station som är klart bättre än sitt rykte.
Besökte Borlänge C en vacker höstdag och passade på att filma en station som är en av knutpunkterna i Sveriges järnvägsnät.
Häng med och besök en station som är klart bättre än sitt rykte.
Vi skall resa till Tällberg för att hämta hem vår hund men pga av signalfel missade vi i Borlänge anslutningen till Tällberg/Mora.
Så vi avbröt resan i Borlänge och ordnade med transport av hunden ned till Borlänge där vi försökte fördriva tiden till dess det var dags att åka tillbaka.
Till slut om hunden och efter ett ömsint farväl var det dags att återuppta den avbrutna resa och åter ställa kosan till Stockholm och Haninge.
Tyvärr blev det ingen resa till Tällberg men vi fick i alla fall med oss hunden hem.
Så häng med oss på vår resa som inleds med ett besök i SJs lounge och en vandring i ett stort sett öde Borlänge.
I veckan har jag varit upp i Stöten i norra Dalarna för att fira vinterlov med barn och barnbarn som tog sig dit med bil från Kalmar.
Själv tog jag mig dit med tåg eller rättare sagt kombinationen av tåg+buss där tåget tog mig till Mora dr sedan en buss tog mig vidare till Stötenhotellet längst upp i Dalarnas fjällvärd.
Detta är en liten speciell konstruktion som SJ har tillsammans med Dalatrafik och turen går som jag uppfattar det bara på söndagarna.
Vill man åka andra dagar så åker man via Borlänge och då blir det lite längre bussresa och med en buss som stannar vid varenda ICA och Konsumbutik längs med vägen.
Efter som jag reser i 1 klass och det är loktåg det gäller så åker man i dom sköna 1 klassvagnarna där man glider genom det vackra Dalarna upp upp till Mora där sedan en hyfsat bekväm buss med toa väntar.
På vägen upp till Mora passade jag på att ladda min smartphone för att ha den fulladdad på den fortsatt bussresan för att finna när jag kom fram till Mora att eluttaget inte fungerade och att mobilens batteri var nästan tomt.
Tyvärr hade bussen inget eluttag så det blev att spara på mobilen och till slut ladda mobilen från datorn för att inte helt tappa kontakten med världen.
Första sträckan upp till fjällen går snabbt och bussen gör ett fåtal stopp men när vi kommer fram till Sälen blir det många och långa stopp vid varje skidanläggning för avstigande resenärer som skulle plocka fram sina skidor och baggage från baggageutrymmet.
Dessutom var det mycket trafik eftersom det var söndag och stugbytardag och trångt på parkeringsplatserna som var rejält snöiga från det tidigare rejäla snöfallet.
På en plats råkade bussen när den skulle vända skicka in en parkerad bil in i en snövall när bakdelen svängde ut. Nu blev det bara lackskador på bilen som verkade vara en företagsbil.
Å andra sidan var det nog bara jag som satt bak som såg vad som hände – och sedan bilföraren när denna skall åka med bilen senare.
Nästan en timme sen anlände vi till Stötenhotellet där vi var ett tiotal resenärer som steg av.
Totalt var vi kanske 30 resenärer som steg på i Mora så det är inte så många som åker tåg+buss till fjällen utan dom flesta åker nog trots allt bil.
Ett av skälen är nog att om man bor i backen eller på hotellet där bussen stannar så behöver man bil för att frakta alla utrustning till och från backarna.
Efter några trevliga dagar uppe i Stöten med familjen var det dags att åka tillbaka och denna gång var det vanlig buss som gällde med byte i Hundfjället och sedan ned till Borlänge där IC-tåget mötte.
Bussen var av samma typ som bussen upp men denna hade både eluttag vid varje sittplats och fritt internet så nu kunde jag fördriva restiden på drygt 3 timmar med att kolla på bla SVT Play.
Så även om bussen vid varenda ICA och Konsumbutik längs med vägen så gick tiden fort och plötsligt var jag framme i Borlänge med sitt nya fräscha resecentrum.
Efter en kortare väntetid kom IC-tåget från Falun med sin nästan tomma 1 klassvagn och en välförsedd bistro.
Så jag kunde disponera en fyr-grupp och sprida ut alla mina fotogrejer och dator och avsluta resans fotande och filmande med att gå igenom bilder och film inför den kommande redigeringen – allt medan jag njöt av en av mina favoriter – den vegetariska tortellinin.
Så allt fungerade alldeles utmärkt både upp och ned och det var en verkligt trevlig resa.
Sedan lärde jag mig att inte bara plugga in laddaren i eluttaget utan att kontrollera att laddare verkligen just laddar.
Jag undrar ofta hur man hinner kontrollera biljetterna på alla resenärer som i Uppsala stiger på södergående tåg mot Stockholm.
Häromdagen var det packat på perrongen med resenärer som skulle med IC-tåg 673 från Falun.
Det är möjligt att man kontrollerade biljetterna men det är nog en grannlaga uppgift att skilja nypåstigna i Uppsala från resenärer som redan fanns ombord speciellt eftersom tåget var fullständigt packat.
Själv hade jag problem med att ta mig till min vagn efter att hämtat mat i bistron.
Först hade jag tänkt mig att äta den i där men den var full med ungdomar som stigit på i Uppsala och som inte fick sittplats någon annanstans.
Så jag fick äta min mat stående medan ungdomarna tittade på för jag såg ingen av resenärerna som bara satt där erbjuda sin plats för en ätande resenär.
När jag sedan skulle ta mig till min vagn var det så mycket barnvagnar – tre i rad i mittgången – att det var helt enkelt omöjligt att ta sig igenom tåget utan att behöva klättra över som som en militär hinderbana.
Nu var det inte särskilt synd om mig och hade jag bett några av ungdomarna som bara åkte i bistrovagnen att flytta på sig hade dom säkert gjort det.
Men jag undrar om personalen verkligen hann med att kontrollera allas biljetter?
Men det var kanske vad en del resenärer hade hoppats på – inte vet jag.