Jag inleder nu en lite miniserie med resebrev från personer som liksom jag reser med tåg och har egna som historier att berätta.
Den första av Jonas E fanns med i en kommentar till ett av mina tidigare inlägg förtjänar att få plats som eget inlägg under just rubriken – Resebrev:
Intressant detta med folk i 2klass som sätter sig i 1klass.
Reste med regionaltåget 772 igår, Stockholm-Västerås kl 22.07.
Hade spenderat hela dagen på Arlanda med en vän på besök från utlandet. Så på kvällen tog jag buss och pendeltåg ner till Cst via Märsta, var framme vid 21-tiden.
I och med att detta var en lördag, och biljetten köptes i sista minut fick jag nöja mig med en 2klass biljett (vilket för övrigt inte gör någon skillnad då man får alla förmåner med priokortet i vilket fall som helst).
När jag gick ner till spår 18 stod tåget redan inne på perrongen, men det var redan fullsatt. Merparten av resenärerna var berusade ungdomsgäng, och vuxensällskap. I och med att jag var utmattad efter besöket på Arlanda behövde jag lite lugn och ro, så jag gick ut till ombordaren på perrongen och bad om att få bli gratis uppgraderad till 1klass.
Detta gick förståss jättebra för honom, så jag tog mitt pick&pack och började gå mot första vagnen i tåget.
När jag gick upp för trappan till 1klass såg jag att det även där var fullsatt. I ena halvan av våningen satt ett sällskap med äldre herrar i kostym, och i andra satt en grupp med fyra ungdomar och drack folköl. Vid bordet bredvid satt två tjejer i 17 års åldern.
Det var ganska uppenbart att ungdomarna vid sitt-4′an inte hade 1kl biljett, så då väntade man sig att det skulle bli lugnare där uppe efter att ombordaren kommit förbi.
Kort efter att tåget rullat ut från Cst kom ombordaren förbi. De två tjejerna vid bordet valde att gå ner och sätta sig, medan de 4 som drack öl höll på att komma upp med bortförklaringar till att få sitta kvar i 1klass. Vilket förståss inte gick värst bra.
I och med att de var ganska berusade bestämde de sig för att betala för en uppgradering. De hade visserligen för sig att det bara handlade om någon femtiolapp, men i själva verket fick de punga ut nästan 400 kr!
Så en resa i lugn och ro kunde jag glömma! En kvart in i resan frågade en av ungdomarna ifall det var okej att spela musik. Jag svarade att de trots allt hade betalat för att få sitta här, så de kan göra precis vad de vill. Jag ställde dem även frågan om det var värt 400kr, vilket de förståss inte tyckte.
Stämningen ombord var nu kaotisk, men det blev bara värre.
I Bålsta steg två väldigt berusade 50-åringar ombord och tillsammans med ungdomarna började de högljutt sjunga ”Mina Färger Är Blå”. Och kort efteråt gick en av gubbarna runt och försökte bjuda folk på öl.
Tillslut fick kostymfolket i på andra sidan glaset nog av detta galenskap och började skrika ”Ni sitter i fel klass, ut med er!” till ungdomarna, vilket de förståss ignorerade.
Vid det här laget hade vi redan passerat Enköping, och var snart framme i Västerås.
Det kändes verkligen skönt att komma av tåget efter denna kaotiska, men smått komiska resa.
En sak har man lärt sig iaf, att SJ tycks kunna tjäna stora pengar på folk som är berusade 
( Jonas E )
Årskort Guld SJ 