Kiruna mötte med klart väder men en kall isande vind. Den klara luften och starka ljuset är alldeles lämpligt för att fotografera om man bara klär på sig.
Idag är det tomt på serveringen som annars har ett alldels utmärkt läge på stationsper-rongen mot söder och med vindskydd. Men idag var det dock för kallt för att sitta i solen och njuta av en renburgare.
Efter att varit i Narvik återvände jag med tåg 93 mot Stockholm för att övernatta på tåget och byta i Vännäs till tåg 94 tillbaka till Narvik (En så kallad Robert).
Visserligen skulle jag komma till Vännäs 23.56 och sedan ta norrgående tåg 94 03.06 så det skulle bli att vänta tre timmar i Vännäs. Men det var ungefär vad jag kunde acceptera.
På vägen söderut upptäckte jag plötsligt att norrgående tåg var nästan 3 timmar sent så väntan skulle bli 6 timmar i Vännäs!
Men tillsammans med den vänliga personalen kom vi fram till att jag kunde fortsätta söderut och byta i Långsele i stället och där behövde jag bara vänta i 40 minuter.
Så på detta sätt tjänade jag drygt 2 timmars sömn och fick återse Långsele – den enda stationen jag vet med radiomusik i väntsalen. Dessutom fungerade monitorn med tågtiderna nu.
Så efter lyssnat på radio och tagit några bilder var det dags att borda 94:an för att åter åka norrut och jag somnade nästan på direkten.
Nu skall det bli spännande om 94:an hinner hela vägen upp till Narvik och vända. Personalen säger det men Banverket har inte tidsplanerat längre än till Kiruna.
Detta blev min första höstresa till Kiruna – Riksgränsen – Narvik.
De tidigare resorna har varit på vintern, våren och sommaren men nu var det höstfärgerna som lockade.
Tyvärr var det mulet och regnigt den mesta tiden denna dag så man kunde bara ana höstfärgerna.
Men de stunder som solen bröt igenom flammade landskapet upp och visade hur vackert Norrland kan vara under hösten.
Kvällen kommer snabbare nu och särskilt när det himlen är täckt av tunga moln. Ändå är landskapet otroligt intagande.
Imorgon återvänder jag men då skall jag troligen stanna i Riksgränsen och vänta på tåget tillbaka.
Nu i sommar när man jobbar med banan till Riksgränsen (och även ned till Narvik tror jag) så släpar man inte med sovvagnarna förbi Kiruna då man måste invänta plats på spåren innan man snabbt kan skjuta tåget snabbt fram och tillbaka till Narvik.
Så det blir att åka sittvagn 2 kl även för glidare som Årskort Guld SJ.
Men i Kiruna har man en dryg timmes väntan till dess spåren rensats upp från arbetsfordon mm och ordnat ett eventcentrum i ett gammalt godsmagasin öster om stationen där man bjuder på fika, föredrag, information och om man orkar släpa sig upp till järnvägsparken – korvgrillning.
Årskort Guld SJ som hade satt sönder sina glasögon var tvungen att springa upp för backen (puh) till centrum för att köpa nya men hann med att göra ett kort besök och en snabbfika innan det var dags katt dra vidare västerut.
Jag missade föredraget om Esrange som stod på programmet denna dag vilket jag verkligen gruvade mig över.
Men på det hela var det väldigt trevligt gjort och visade på hur man kunde vända ett problem till en möjlighet vilket går oftare än man tror.
From den 16 augusti går tågen som vanligt men om ni har vägarna förbi innan dess kan jag verkligen rekommendera denna satsning i samarbete med SJ, Banverket och Kiruna kommun mfl intressenter.
Nu är det tredje dagen som jag är på väg till Norrland på helgens långresa ( I helgen blir det Norrland för hela slanten ).
Natten tillbringade jag på Scandic Hotel Ferrum där jag betalade rummet med 20.000 insamlade Priopoäng. Jag måste säga att hotellet och rummet var toppen. Särskilt uppskattade jag det stora rummet med en bra fungerande arbetsplats med eluttag och snabbt fritt internet. Man kan säga att allt på hotellet var klockrent.
Från rummet hade jag utsikt över torget med raggarbilar som körde runt runt och tutade med retrokänsla från 50-talet.
Hittade också några hus som liknade det jättelika huset Ormen Långe i Svappavaara ritat av Ralph Erskine vilka även vikade sig vara ritade av Erskine.
Även det höga husen bredvid är ritade av Ralph Erskine och just detta kallas “Spottkoppen” medan hela kvarteret heter Kvarteret Ortdrivaren.
När tåget kom blev ombordaren lite konfunderad över att jag åkte nattåg från Kiruna till Narvik och han var inte så där entusiastisk över situationen men låste i alla fall upp kupén och jag somnade direkt.
I Kiruna steg en man av som var helt enkelt ruskigt packad och det tog honom 10 minuter för att lämna vagnen för han var tvungen att gå tillbaka efter en väska.
Ombordaren var tålig väntade till dess han var klar och av tåget. Då höll han på att falla ned mellan vagn och perrong men ombordaren såg till att han till slut var minst 10 meter från perrongkanten och där satt han som ett litet barn i sandlådan när vi lämnade Kiruna.
Undrar hur hans kupé såg ut och vem som fick den på återresan – Svaret hittar ni nedan.
Narvik mötte med flödande sol och massa glada och framförallt finklädda människor och det var en fröjd att se.
Det är viktigt att alla får vara med och de som varit med lite längre fick hjälp med transporten medan andra kunde ta sig fram själva.
Den här gruppen ville ha hjälp med fotograferingen och som tack fick jag ta en egen bild som tyvärr var tagen i motljus.
De här norska guttarna har hittat sig en egen dam även om det kanske inte var riktigt i deras ålder. (Jag såg dom dock senare med en alldeles charmerande ung dam i deras egen ålder).
Även de nya normännen ville vara med och även om de behöll sina egna kläder hade man klätt upp sig och utrustade med norska flaggor.
Alla var glada och det hör till att passa på och äta och dricka gott även om många nöjde sig med en glass i solskenet.
En del hade riktigt tur och fick en fin ballong att gå omkring med.
Kupén ja, den innehöll efter städning ölburkar på golvet och luktade gammalt öl – Jag vet – för det var jag som fick den.
Denna helg blir det Norrland för hela slanten med två turer till Narvik och övernattning i Kiruna.
Tanken är att ta en sista tur innan myggen kommer och kasta lite snöboll.
Dessutom skall vädret vara bra i helgen med högtryck, sol och relativt hyfsat varmt.
Så här ser min resplan ut
Fredag: Stockholm – Narvik
Lördag: Narvik – Kiruna
I Kiruna övernattning på Scandic Ferrum för 20.000 SJ Priopoäng och kolla på Melodifestivalen på rummet efter det jag varit och tittat på Bror Hjorts altartavla i kyrkan.
Söndag: Kiruna – Narvik (eller Riksgränsen beroende på vädret)
Söndag: Narvik/Riksgränsen – Stockholm
Måndag: Frukost på SAS Royal Viking
Varje gång jag närmar mig Riksgränsen ställs jag inför valet att antingen stanna i Riksränsen och invända återvändande tåg från Narvik alternativt åka med ner till Narvik.
Jag har hittils alltid åkt ned till Narvik för att just sista biten med Ofotsbanan är så spännande att åka.
Då vädret i Riksgränsen inte var så övertygande åkte jag också denna gång ned till Narvik som tyvärr mötte med mulet väder och småregn.
Drog runt lite i staden med min tunga packning för att avsluta på en bänk i ett köpcentrum utanför Pepes Pizzeria som hade fritt internet där jag passade på att var lite nyttig.
Glömde bort tiden och fick rusa till tåget men på vägen gick ett av blixlåsen upp och ryggsäcken delade på sig och elektronikprylar full ut på trotoaren och gatan.
När jag samlade ihop dom upptäckte jag att jag saknade min dyra HD videokamera!
Gick tillbaka till köpcentrat för att se om jag tappat den på vägen när blixlåset började öppna sig men ingen videokamera fanns att hitta.
Gjorde ett sista försök att leta i min rikhaltiga ryggsäck och upptäckte att jag just denna gång hade jag lagt den videokameran i fel fack i ryggsäcken och att den varit med hela tiden. Sköönt!
Jag hann med tåget med god marginal och efter stigningen upp till Riksgränsen och vidare mot Kiruna klarnade det upp. Jag hade sedan en sagolik vacker tågfärd tillsammans med en grupp insprirerande resenärer som hade rest runt i världen i Göran Kropps anda.
Ibland undrar jag om det är de vackra vyerna eller de trevliga medresenärerna och personalen som är den största behållningen på dessa resor.
Jag lämnade enligt plan Karesuando tidigt med första bussen 06.40 kört av samma trevliga busschaufför som körde upp mig.
Då det var kallt på morgonen trots det flödande solljuset provade jag på busschaufförens uppmaning att “gå på skaren” vilket är möjligt innan dagsmejan bryter ned det hårda snötäcket och gör framfart till fots utan skidor näst intill omöjlig.
Lite märklig känsla att springa omkring på ett blankt hårt vitt täcke ovan på den djupa snön.
Innan vi lämnade Karesuando åkte vi på en lite sightseeing för att bla se på Lars Levi Laestadius pörte (missade det på kvälls-vandringen igår) och fabriken som gör den berömda Karesuando-kniven.
Sedan fortsatt resan ned till Kiruna i ett näst intill surrealistiskt vackert vinterlandskap.
I Kiruna skulle marginalen till tåget vara 1 minut men busschauffören sa att han normalt är i god tid så det skulle inte blir några problem.
Han var i god tid men vad han inte sa var att det är en bra bit att gå från bussationen till tågstationen – visserligen nedåt men det tog lite tid med tungt baggage.
Jag hann med några minuters marginal och när jag fått den trevliga ombordaren att låsa upp sovvagnen kunde jag stäcka ut mig på sängen och ta igen några av de förlorade morgontimmarna på väg till Narvik.
Men summa summarum var Laresuando en verkligt trevlig ort att besöka även på senvintern.
Passade på att ta en sen kvällsvandring i Karesuano men en promenad även över till finska sidan.
Trots den sena timmen hann jag med att att några kvällsbilder innan solen försvann.
Noterade att Karesuando kyrka ligger väldigt vackert i den nedåtgående kvällssolen på en kulle med utsikt över Torne älv.
Man hade nog en tanke när man valde platser för kyrkor den tid det bar sig.
Resan vidare kommer att se helt annorlunda ut än som ursprungligen tänkt (Det är detta som är tjusningen med Årskort Guld att man lätta kan planera om utan att tänka på kostnaden).
Jag hade ursprungligen tänkt mig att göra ett “flygande möte” genom att ta bussen via Pajala – Haparande till Luleå och sedan nattåg söderut till Långsele för att där strax efter midnatt byta till de norrgående tåget till Narvik.
Men detta stupar på att det inte finns sovplatser på returen från Narvik så jag får prova på ett “flygande möte” en annan gång.
Istället tar jag bussen direkt till Kiruna och hoppar på norrgående nattåg till Narvik redan nu på morgonen dvs ett dygn tidigare.
Fördelen är att jag sparar en övernattning på tåg och att det framförallt finns plats på returen från Narvik.
Enda kruxet är att buss 50 kommer till Kiruna 09.45 och tåget mot Narvik går 09.46 dvs en minuts marginal.
Man kan hoppas att tåget är lite sent och att bussen kommer in till Kiruna lite före.
Fungerar inte detta får jag ta nästa tåg mot Narvik men i så fall hinner jag inte ända fram till Narvik utan måste möte södergående nattågtåg någon stanns före Riksgränsen.
Jag återkommer och berättar hur det går – (Jag gissar att jag hinner med norrgående nattåg till Narvik)
Nu är jag äntligen i Karesuando och har tagit in på Hotel Karesuando som är ortens största och enda hotel där jag bor i annexet tillsammans draghundar och snöscooters.
Resrutten ändrades än vad som ursprungligen tänkt efter det jag pratat med personalen på Hotel Karesuando.
Trippen via Pajala och Muodoslompolo till Karesuando var enligt uppgift inte värd omvägen så man rekommenderade Luleå – Kiruna (tåg) – Karesuando (buss).
Dock lämnar bussen Kiruna 10 minuter innan tåget kommer så det finns ingen anslutning. Så mycket för samplanring mellan SJ och länstrafiken!
Istället blev det Luleå – Gällivare (tåg) – Svappavara (buss) – Karesuando (buss).
Busschauffören var en trevlig man som pratde hela vägen och berättade livfullt om intressanta platser som vi passerade.
Han till och med stannade bussen så jag skulle kunna ta några fina bilder från Soppero.
I morgon blir det tidig avfärd 06.40 till i första hand Vittangi. Vilken väg jag tar därifrån beror på dagsformen men mycket talar för den ursprungliga rutten:
Karesuando – Vittangi (Buss) 50 Tidig start 06.40.
Vittangi – Pajala – Haparanda (Buss) 53 Bussbyte i Vittangi.
Pajala – Haparanda (Buss) 53
Haparanda – Luleå (Buss) 20 Sista bussen.
Årskort Guld SJ 