LOVERSLUND Väntar på bussen till Kalmar C ( Direktuppladdat )

Har varit i Loverslund eller egentligen Kolboda söder om Kalmar för att bla besöka mina barns mor och väntar på bussen som skall ta mig tillbaka till Kalmar C och tåget hem till Stockholm.

Jag har kommit i tid till busshållplatsen för att inte riskera att missa bussen. Men i gengäld fryser jag rejält för det är råkallt och fuktigt.

Men lyssna gärna på mig men ta på er en varm kofta innan.

Annons

Cykel på buss inget problem

På tåg kan det vara lite knepigt att få med en cykel men på en KLT-buss är det bara att haka på den därbak.

Och har man tur får man hjälp av denna trevliga busschaufför.

Häromdagen blev ÅKGSJ rejält rädd på Öresundståget

( Arkivbild )

Jag blir sällan rädd men igår hände det och det var en riktigt otrevlig resa – som tur var kort och den slutade bra – men ändå.

Var på väg till Kalmar och åkte Öresundståg från Alvesta och njöt av resan genom Småland i den lilla 1 klass avdelningen som finns på dessa tåg.

När vi kom till Nybro, som är knappa halvtimmen från Kalmar, steg två unga atletiska män ombord enbart iklädda shorts ( det var varmt i Nybro igår ) och tatueringar över hela kroppen inklusive skallen.

Bägge var tydligt påverkade av förmodligen narkotika och kanske även alkohol.

Männen slog sig ned vid ett ledigt bord och skränade högt "Vem fasen bryr sig att 1 eller 2 klass – Vi skiter i var vi sitter" och så började man öppna ölflaskorna och starta drickandet.

Samtidigt försökte man fånga blicken på de olika resenärerna för att starta samtal/diskussion/provokation men alla undvek att möta deras blick och hukade sig sätena.

Funderade på hur ombordpersonalen skulle göra när dom kom för att visera – men ingen kom.

Varför vet jag inte men antingen hade man inte tid att visera eller så vågade man inte närma sig 1 klasskupén efter att observerat männen på perrongen i Nybro – inte vet jag.

Så där satt vi övriga och räknade minuterna till dess vi skulle komma fram till Kalmar – en resa som normalt går snabbt men som denna gång kändes som minst två evigheter.

Väl framme i Kalmar raglade männen av tåget och hade klara problem att orientera sig på perrongen men vi övriga kunde andas ut för strategin att gömma undan sig lyckades.

Men det kändes som att sitta i ett kapat flygplan – man försökte göra sig så osynlig som möjligt.

– Men vad skulle ombordaren egentligen ha gjort?

Männen var så vältränade och påtända att det förmodligen hade krävts minst sex poliser för att hantera dom.

Man saknade verkligen ett telefonnummer man kunde ringa vid ordningsstörningar som tex SL har och som är stor trygghet när man åker pendeltåg på lite udda tider och det är stökigt på tågen.

Nu gick det bra men detta var nog första gången jag var verkligen rädd när jag åkte tåg.

När detta med information fungerar

Kanske ingen stor händelse men jag blir alltid lika glad när jag upplever att man anstränger sig att informera och se till att man löser problemen.

Igår var jag nere i Kolboda söder om Kalmar hos min son och gratulerade hans hustru och ett av mina barnbarn på deras födelsedagar och skulle åka hem med första förbindelsen i morse.

Resan börjar med buss från Loverslunds ReseCentrum ( allt skall ju heta resecentrum numera för att verka progressivt ) till Kalmar C.

Därför kördes jag av min son till detta resecentrum i arla vårmorgonen för att ta bussen som kom från Bergkvara ( en ort som alla hört men kanske inte alla vet var den ligger ).

Loverslunds ReseCentrum har inga moderna informationstavlor i väntsalen ( och ingen väntsal heller förresten ) men dock en moderns solcellsdriven signaleringsanordning med vilken man kan påkalla bussförarens uppmärksamhet genom att trycka på en knapp som sedan tänder en stark blinkande lysdiod.

Nåväl jag väntade och väntade men ingen buss kom.

Passade på att ta en del bilder av landskapet i det vackra vårljuset – bilder som säkert kan komma till användning någon gång.

Fortfarande kom ingen buss och jag började bli en aning nervös med tanke på tåganslutningen men jag har ju lärt mig att bussar aldrig missar tåg medan tåg regelmässigt missar bussar men ändå.

Noterade att det trots allt fanns en fin gul KLT buss hemgaragerad på andra sidan vägen men den hade jag ingen glädje av.

Kollade på turlistan att jag var på rätt plats vid rätt tidpunkt och hittade dessutom ett telefonnummer hos KLT att ringa.

Efter att traskat runt i lite olika menyer fick jag kontakt med en trevlig ung man hos KLT och förhörde mig om det eventuellt skulle kunna vara lite strul med bussen?

Jo, det var det och chauffören hade just fått i en ny buss och skulle vara på väg. Jag meddelade att jag var lite orolig för tåganslutningen men vi kom överens om att inte förlora hoppet.

Jag fortsatte att vänta och fotade lite mer av omgivningen och nu hade jag tid att fälla ut stativet och ta lite riktiga bilder av hus med självutlösare för hus dom står ju stilla.

Efter en halvtimme kom dock bussen med samma trevliga chaufför som kört mig ut dagen innan . Han berättade att han hade haft bussen hemgaragerad men att den inte startade som den skulle och fick brådstörtat be om skjuts ned till Bergkvara för att hämta en ny buss – därav förseningen.

Men han visste att jag stod i Loverslund och att jag skulle med tåget för det hade trafikledningen meddelat honom men han var orolig vilket tåg jag skulle åka med för det hade jag inte sagt när jag ringde.

Jag kunde meddela honom att det trots förseningen var gott om tid och lugnad fortsatte vi resan in till Kalmar under glatt samspråk.

Med vad som gjorde mig så glad var att jag dels kunde nå en trafikledning på söndag morgon och att dom bemödade sig att ringa bussen och berätta att jag stod och väntade dvs man var helt enkel engagerad i min och en annan resenär som också skulle med samma tåg.

Kortfattat – detta med informationen fungerade helt enkelt.

Kanske inte så märkvärdigt men alltid roligt att berätta om som kontrast för alla inlägg som skrivs när det strular.