
I förrgår när jag skulle åka 94:an hände det som tyvärr händer mig alltför ofta – jag installerar mig i fel kupé.
Så fort jag kommer ombord bäddar jag upp och arrangera samtliga kuddar så det blir bekvämt och kopplar in dator all annan onödig elektronik.
Så även i förrgår . .
Men när ombordaren kom för att visera biljetterna upptäckte han att jag hade installerat mig i fel kupé och detta av en väldigt enkel anledning.
När jag hade tagit ut de två biljetterna för tur och returresan till Narvik ur SJ:s biljettautomat kommer som alltid de senaste delresorna först i biljettbunten.
Så det första jag måste göra är att sortera om den så att jag kan åka i rätt ordning. Men denna gång hade jag glömt det med resultat ett jag installerade mig i kupén för återresan.
Min kupé var av samma typ och orientering och var bredvid och då den var bokad av tre personer som skulle på i Gävle beslöt vi dvs jag och ombordaren att byta kupé och han flyttade även väckningarna på väckningslistan.
I och med detta var allt löst och jag drog till restaurangvagnen för att välja mellan viltgryta eller viltgryta.
Men när vi närmade oss Gävle tänkte jag att det var en god idé att dra sig till kupén för att övervaka ”omflyttningen” vilket visade sig vara förnuftigt för ombordaren som ombesörjt bytet gick av i Gävle efter säkerligen ha dokumenterat det hela på listorna.
Så när mina ”bytesgäster” kom ombord mötte jag dom med ett glatt leende en ursäkt och visade dom deras nya – dvs min ursprungligen bokade – kupé och bad åter om ursäkt.
Men se så enkelt gick det inte . . . .
Inte ville man byta inte utan man protesterade högljutt. Åter bad jag om ursäkt och sa att det var samma kupé fast bara med annat nummer och att bytet var bokfört hos konduktören.
Dessutom uttalade man flera gånger tydligt klander om min person som tagit fel på kupé vilket jag ödmjukt vitsordade.
Sedan avsåg jag att lämna vagnen för att åter uppsöka min viltgryta i restaurangvagnen men det fick jag inte göra och man ville se min biljett.
Jag gav upp och drog i alla fall med ytterligare en ursäkt och ett glatt leende och ett ” . . . det kommer att bli så bra det här så . . . ”.
Senare på kvällen kom resenärerna till restaurangvagnen men trots att det bara var jag som satt där såg dom min inte.
Men har slutat bli upprörd . . . och det var trots allt jag som hade gjort fel så jag bjöd på det.
Mitt i natten började det krafsa på kupédörren och någon försökte komma in med ett nyckelkort och till slut blev det en knackning så jag öppnade. Där ute stod en äldre kvinna av i sällskapet som inte kom in i sin nya kupé efter att varit på toalettbesök.
Jag förklarade att ibland kan det vara fel på nyckelkorten så det vara bara att knacka lite hårdare så blev hon nog insläppt. Jag försäkrade henne dock om att hon skulle knacka på rätt dörr för den stämde ju inte med hennes biljett.
Hade hon varit 50 år yngre och jag inte haft sambo så hade jag kanske övervägt att som kompensation erbjuda överslafen men nu lämnade jag henna åt sitt öde och somnade om.
Men mitt tips till i alla mig själv – dubbelkolla att du är i rätt kupé innan du börjar bo in dig för det här var inte första gången.
Och sedan hade det varit smart om SJ:s biljettautomater skrev ut biljetterna så den första delresan kommer först och inte sist.