Skulle åka till Linköping och Alvesta men det blev inte som jag hade tänkt mig och jag och min filmkamera hamnade i Hallsberg en småregnig lördagsmorgon i november.
Så jag passade på att ta lite bilder medan jag väntade på tåget tillbaka till huvudstaden.
Så häng med och kolla hur det ser ut i Hallsberg – En småregnig lördagsmorgon i november.
Man kan undra varför man stiger upp kvart i fem en måndag morgon för att ta bussen kvart över fem för att sedan ge sig ut och åka tåg – när det är ett så ruskigt väder – och när man inte är tvungen.
Men, jag hade bokat och lyckats boka in mina favoritplatser ( 17 på SJ 2000 och 31 på SJ 3000 ).
Så det vore synd att inte utnyttja platserna när jag ändå hade bokat dom och var väntad ombord.
Sedan var det en lite komplikation att mina bokade favoritplatser redan var upptagna när jag steg ombord – men det var i alla fall en trevlig dag på tågen.
Och i Katrineholm sken solen – trots allt . . .
Jag har i ett tidigare inlägg berättat om att vissa resenärer uppför sig som om det bara finns dom i hela världen och inser inte att man lever i ett sammanhang. ( “Jag existerar inte i ett sammanhang” ).
Noterade samma sak igår när jag var ute och åkte och det passerade en man förbi mig i bistron där han hade köpt en kopp the.
När han passerade bordet bredvid mig la han helt enkelt det lilla thékuvertet på bordet trots att det fanns fullt med papperspåsar och dessutom en miljöstation alldeles i närheten.
Absolut ingen stor sak men bara ett bevis på att vissa människor lever i tron att det bara finns dom och bara dom i hela världen.
Fick höra att detta sker hela tiden och att det är vanligt att resenärer som står i kön till kassan lägger thepåsar, tömda socker- och mjölkpaket på brickrännan utan all tanke på resenärer som kommer bakom.
Detta trots att det finns en stor miljöstation bakom dom.
Som sagt var ingen stor fråga – men man slutar aldrig att förvåna sig.
För en tid sedan var jag ute i skogen och råkade falla och slå upp ett ytligt sår på framsidan av underbenet där det inte finns annat än hud och underliggande benhinna och ben.
Det blev en ful skada som jag borde åkt till sjukstugan för att sy men envis som jag är så lät jag det läka själv vilket det också gjorde men tidvis har jag haft en del smärtor i såret. Dock inte värre än att jag häromdagen först kunde ta en långpromenad med min tunga ryggsäck för att sedan göra en spetsvändning i Göteborg.
På vägen tillbaka mot Stockholm hade jag inte bokat plats utan gick först till bistron för konsolidera min verklighet över en kopp kaffe.
Väl där noterade jag att på ”min plats” lite undanskymd bakom skärmen mot kassan satt en ung välklädd man med en liten svart rullväska.
Inget märkligt alls med det och han såg rent allmänt trevlig ut.
Nu är jag inte specialist på att bedöma unga män ( dock väsentligt bättre att bedöma unga kvinnor där jag klarar sådana ned till 18-års ålde utan större besvär ) men det fanns absolut inget att anmärka – prydlig, hel och ren skulle min svärmor säga.
Men en sak var lite märklig – i alla fall i mina ögon – för han drack en flaska vitt vin utan att äta något till – och det var ändå lunchtid.
Nu kan man säkerligen dricka vin utan att äta något till men det är nog inte så vanligt i alla fall på tågen.
Men han inte bara drack vinet solo – utan han drack det direkt ut flaskan trots att han hade ett av SJs charmiga plastglas på bordet.
Han drack inte som farbröderna på Norrköping C utan tog försiktigt några klunkar då och då – men direkt ut flaskan.
Nu finns det inget som säger att man inte kan dricka vin direkt ut flaskan ens på tåg och jag dricker ofta mina Cola Zero direkt ur burken – men så väldigt vanligt är det inte. I alla fall inte i bistron – det kan jag intyga.
Så blev det dags för visering och den unge mannen hade ingen biljett men köpte gärna en dyr sådan på tåget. Men det gick inte som han hade tänkt sig. Han hade nämligen sk Electronkort som kräver saldokontroll och det tar inte SJ då man inte kan kolla saldot.
Nytt prov med ett annat kort men inte heller det var ett bankkort som kan tas emot utan saldokontroll.
Kanske mannen hade kontanter att betala med ?
Nej, han hade bara en 500 lapp och det räckte inte för en biljett som kostar över tusenlappen på tåget.
Så han erbjöds att följa med gratis till Alingsås där han kunde gå in och köpa en ny biljett till efterföljande IC-tåg på resebyrån på stationen.
Lite ledsen drack han upp det sista av vinet och lämnade tåget i Alingsås med den kommentaren – ”Tja, jag har i alla fall inte bråttom”.
När jag såg honom passera förbi tågfönstret på perrongen i Alingsås med sin rullväska blev jag lite sorgsam för jag tror inte att den prydliga mannen hade det så kul egentligen.
För sitter man strax efter 11 på tåget och dricker vin direkt ut flaskan, inte har köpt biljett och har kort utan kreditfunktion som kräver saldokontroll och inte har bråttom och ser ledsen ut är det något som inte är bra – inte alls bra – utan att jag bara vet vad.
Så hela vägen upp till Skövde satt jag och funderade på den sorgsna mannen som inte hade bråttom och jag blev faktiskt lite nedstämd.
Fast jag har ju i alla fall ont i benet – men vad tusan – det har nästan gått över nu.
Igår när jag satt inne i den välstädade och trevliga väntsalen i Katrineholm hörde jag utropet "SJ Snabbtåg ner 434 kommer nu in på spår 1".
Eftersom jag såg att det stod ett SJ Snabbtåg redan inne på spår 1 fick jag stora skärran – "Nej, nu faseiken smäller det!".
Men inget hände och tur var väl det för det var ju tåg 434 som redan stod inne på spår 1.
Och det var inte första gången . . .
Årskort Guld SJ 