( Här satt jag – Arkivbild )
Ibland får man frågor som snällt svarar på men som man sedan undrar varför man frågade och varför man svarade.
Idag hände en liten sak som gjorde mig lite förundrad – främst i efterhand när jag kom på vad som hade hänt.
Det är ingen stor sak men ändå ett kul exempel på hur vi människor reagerar.
Jag hade bokat ytterplats i kupén i tyst avdelning på väg ned till Katrineholm för att äta lunch med viss förväntan att jag skulle vara enda resande och jag kunde sitta och njuta av tågresan och lunchen i lugn ensamhet.
När tåget stannade i Flemingsberg för påstigande steg en man och en kvinna ombord och steg in i kupén och när dom såg mig fick jag frågan – “Har du bokat platsen ?”.
“Jodå” svarade jag varefter dom satte sig på fönsterplatserna som dom hade bokat.
Det var helt klart så att dom var väldigt besvikna att dom inte fick ha kupén för sig själva och började prata intensivt trots att det var tyst avdelning.
Inte blev det bättre av att jag sedan började njuta av en alldeles suverän trerättersmåltid men mina medresenärer fick hålla till godo med kaffe och ett kex.
Men så började jag fundera varför dom frågade om jag hade bokat (min plats). Dom hade ju bokat andra platser än den som jag satt på. Och hade jag inte bokat platsen hade dom ändå inte något med det att göra.
Dom hade ju själva bokat egna platser – fönsterplatser i motsittning och medan jag satt på en ytterplats.
Så varför denna besvikelse och varför frågade dom om jag hade bokat min plats när dom hade egna platser?
Jo, när jag gick och lämnade min plats fick jag svaret – Men jag undrar om jag inte skall be er att gissa om ni kan komma på det ?
Så varför var dom så besvikna ?
Och nästa gång skall jag inte svara andra på om jag bokat den bokade plats jag sitter på.