Säter station
I lördags var jag på besök i Säter på Dalabanan.
Att jag hamnade just i Säter berodde på att jag vill göra en tur längs med Säterbanan och just Säter var den station där det var optimalt att byta från norrgående till södergående tåg.
Ankomst med SJs IC-tåg med supersköna 1 klassvagnar
Upp till Säter åkte jag IC-tåg njutande av resan i en "Blue-X" vagn kände för sina blå inredning och sköna gång.
Återresan skedde med SJ 3000 – ett modernare tåg men med tyvärr klart sämre åkkomfort jämfört med den sköna 1 klassvagnen i IC-tåget.
I väntan på södergående tåget tänkte jag besöka stationen och väntsalen för att värma mig men det gick inte.
Väntsalen är nämligen bara öppen på vardagarna.
Säter station från gatusidan med isig uppfart och stationsplan
Väntsalen har bara öppet på vardagarna
"Väntsal" i det fria
Så det var att knata runt på rejält isiga perronger och stationsuppfart och fördriva tiden med att ta lite bilder.
"Stationsloket" i Säter som symbol för stationens förfall
Strax innan det södergående tåget som jag skulle åka med annonserades det spårbyte för tåget från spår 2 till spår 1 ( eller tvärtom – jag kommer inte ihåg exakt vilket ).
Det lite lustiga var att det inte finns några skyltar som talar om vilket av spåren som var spår 1 respektive spår 2.
Ingen spårskyltning
Nu är det e n liten station med bara två spår och en perrong emellan och eftersom det stod ett godståg och väntade på det ena spåret rådde det inget tvivel om på vilket spår tåget skulle komma.
Men lite lustigt är det det saknas upplysning om vilket spår som är spår 1 och 2.
SJ 3000 ankommer för att ta mig från Säter station – En station på dekis
Men viktigast är att väntsalen var stängd.
Det är inte acceptabelt att väntsalen är stängd under dagtid på en station där SJ stannar med sina snabbtåg och IC-tåg.
Så Säter var en station som upplevdes som rejält ogästvänlig med isiga perronger och stationsuppfart, stängd väntsal under dagtid och obefintlig spårskyltning.
Men resan i övrigt med SJs tåg var som vanligt väldigt trevlig.