Tungt tågjobb

En av alla dessa tåghjältar som gör min tågresa trevlig

Jag har naturligtvis ingen som helst koll på vilka tågjobb som är speciellt tunga men jag kan gissa att växling kan tidvis vara rätt krävande men det finns säkert även andra tunga jobb.

Ett jobb som jag ofta ser och som i all fall jag tycker ser tungt och slitsamt och tungt ut är släpandet av serveringsvagn in och ut och sedan igenom Öresundstågen.

Förutom själva vagnen skall man även ofta släpa med sig en aluminiumramp för att komma ombord och av tågen.

I alla fall jag skänker dessa alltid trevliga män och kvinnor som släpar ombord vagnen för att jag skall få en kaffe en extra tanke.

Kanske inte järnvägens mest slitsamma jobb – men i alla fall rejält tufft i mina ögon.

Annons

Service utöver det vanliga

Igår när jag skulle åka hem från Linköping med SJ snabbtåg hade jag turen att hamna i en helt tom 1 klassvagn och hade alla platser och buffébordet för mig själv.

Eftersom jag inte hade bokat mat skulle jag gå till bistron för furnering men hörde via personalen som passerade att det hade förekommit oönskade resenärer på tåget men att det nu var hanterat.

Nämnde lite förbigående att jag skulle till bistron för att hämta en smörgås och jag var lite tveksam att lämna ryggsäck med dator på sätet och filmkameran på bordet i den tomma vagnen.

Men sedan chansade jag och drog till bistron för att hämta en ihoprullad smörgås – aka wrap – och två Cola Zero.

När jag sedan kom tillbaka till min plats så stod den charmiga unga ombordaren kvar vid min plats och hade koll på mina grejor.

Lite förvånande men ännu mera uppskattande frågade jag varför hon stod kvar medan jag var och handlade.

"Jag förstod att du var orolig för dina grejer som jag stannade kvar och höll koll på dom!"

Det sådan superservice som gör att man lätt överser med att det ibland saknas beställd mat på tåget.

Service med det lilla extra

 

Idag åkte jag en obokad tur Stockholm – Katrineholm tor för att mest fördriva tiden då mitt ben just nu är lite stukat för mer avancerad fotvandring.

Väl ombord skulle jag gå till bistron för en smörgås men fick erbjudande om mat men tackade nej då en smörgås stod på min personliga meny.

"Men jag skall väl ställa fram två Cola Zero eller hur?" blev frågan vilket jag naturligtvis tackade ja till.

Väl tillbaka med smörgåsen fanns det två Cola Zero framställda och en arrangerad enligt bilden.

Kanske inte helt enligt reglementet – men trevligt och  uppskattat.

Alltid roligt när någon vill göra det lilla extra – och det var inte bara för mig kan jag berätta.

Servicebrist hos Pressbyrån vid Kalmar C

( Mannen på bilden har inget med händelsen att göra )

Detta är ingen stor sak men ett tydligt exempel på hur man genom uppenbara brister i service lyckas ge en resenär som lämnar Kalmar C ett minne av staden med otrevlig bismak i munnen.

Inför resa mot Stockholm med Kustpilen besökte jag Pressbyrån vid stationen för att inhandla min favorit – det stora frukostpaketet för 47 kronor som innehåller kaffe, smörgås, jos och en Dagens Nyheter för att läsa på tåget.

Efter att betalat hittade jag ingen Dagens Nyheter och frågade om var den fanns men fick besked att det inte hade blivit någon tidning idag pga av felleverans.

Då sa jag att jag naturligtvis kunde ta någon annan morgontidning tex Svenska Dagbladet eller Barometern men det gick inte.

Motiveringen var att ingen i Kalmar hade fått Dagens Nyheter så därför skulle inte jag heller få någon tidning.

Men bortsett från serviceaspekten och kundbemötandet som sådant – men man tar utan tvekan betalt för en vara – Dagens Nyheter – trots att man inte kan leverera den.

Man kan verkligen fundera på om det ens är rent lagligt att ta betalt för en vara och sedan inte kunna leverera den.

Lite som att beställa en trerättersmeny på restaurang och sedan inte få någon efterrätt med motivering att ingen annan gäst fick någon – och ändå ta betalt.

Man kan undra om man verkligen kan lita på Pressbyråns erbjudande.

Så Pressbyrån i Kalmar – Bättre kan ni så att man inte lämnar den trevliga staden med ett dåligt sista minne.

Är detta bra service ?

Häromdagen upplevde jag något som resenärer ofta mailar mig om och som gör mig väldigt fundersam.

Det var en dam bredvid som hade beställt trerättersmåltid och denna gång var det Pocherad Kummelfilé med vitvinsås – en av mina absoluta favoriter.

Till denna rätt rekommenderades – naturligtvis – ett vitt vin ur SJ:s utmärkta sortiment men när resenären begärde det så hade man bara rött vin kvar.

Visserligen är det tillåtet att dricka rödvin till kokt eller rättare sagt pocherad fisk men det är helt klart ingen höjdare.

Så damen backade det röda vinet och hemföll sig åt mineralvatten med citron – ett inte oävet alternativ för oss som inte dricker vin på tågen.

Men hon var klart besviken över att hon inte kunde få vitt vin som rekommenderades och hade lyft denna i sig alldeles utmärka rätt ännu en nivå.

Men så hade jag ett ärende till bistron och vad fann jag där – jo en massa flaskor vitt vin ?

Men då undrar jag varför ombordaren inte kunde ha hämtat några flaskor vitt till resenären i bistron ?

Detta är absolut ingen engångsföreteelse utan jag får ständig mail från resenärer om detta som jag upplever som inte alldeles olösliga problem.

Så man kan undra om detta att erbjuda rött vin till fisk med förevändning att det vita vinet är slut när man har fullt av vitt vin i bistron är god service ? – Jag tycker i alla fall inte det.

“Det här var inte så bra!”

Igår när jag åkte med nattåg 92 skulle jag hämta lite kaffe i res-taurangvagnen och tog ett av nyckelkortet i hållaren på väggen och drog iväg för att hämta drycken.

När jag väl var tillbaka efter at gått igenom trillioner av sovvagnar då min fanns i ändan av tåget så upptäckte jag att jag hade tagit nyckeln till duschrummet istället för nyckeln till kupén.

Så då var det bara att gå tillbaka hela vägen till restaurangvagnen och står där med skammen och be de jättetrevliga ombordarna om hjälp.

Sedan var det att åter gå hela vägen tillbaka igenom alla vagnarna för att bli insläppt i kupén.

Det man inte har i huvudet – det får man ha i benen.

Vart åker/åkte Årskort Guld SJ idag ?

Idag åker eller rättare sagt åkte jag till Sundsvall.

Oftast åker jag bara till Gävle för att hinna med lite mera andra resor under dagen men idag blir/blev det hela vägen upp till Sundsvall i trevligt sällskap.

Jag hann också med lite små-åkande på morgonen till Södertälje Syd och Arlanda men huvudresan är/var till Sundvall som mötte med mycket snö och någon minusgrad.

Så här åkte jag idag:

08:28 Stockholm C – 11:50 Sundsvall C  SJ, X2000, tåg 10564
12:09 Sundsvall C – 15:30 Stockholm C  SJ, X2000, tåg 10575

Största behållningen på denna resa var nog servicen på tåget och fotograferandet ( Kvinnor kan . . . skotta fram ett X2000 tåg ) under det korta uppehållet i Sundsvall.

Den gamla damen i grön toppluva

Häromdagen när jag passerade SJ Resebutik i Stockholm såg jag utanför denna en gammal dam i brun rock och grön stickad toppluva. Hon stod där tillsammans med en säljare som delade ut trafikstörningsbiljetter och värdekuponger till damen samtidigt som hon långsamt och tydligt förklarade vad de olika dokumenten var för något.

Kanske inte så märkligt men den gamla gumman pratade en baltiskt språk och samma språk pratade även säljaren från SJ. Jag såg hur glad den gamla damen var av att få hjälp och stöd i en lite förvirrad situation av en tjänstvillig säljare – på sitt eget språk.

Sedan blev damen med den gröna toppluvan eskorterad till tåget så att hon kom rätt plats och vinkades av med biljetter och värdekuponger i handen.

Kanske var det lite service utöver det vanliga men jag är övertygad att den gamla damen var nöjd att får hjälp på sitt eget språk – ett språk som jag inte förstod ett ord av.

Det är detta som jag kallar service – med hjärta.

SJ utbespisar 160 man i Bräcke

Tåg 93 var mastigt försenat i går och på vägen ned blev resenärerna hungriga och den professionella personalen (och det gick åt mycket personal på detta försenade tåg) hade beställt 160 portioner mat i Bräcke som man delade ut på tåget.

Några bilder i all enkelhet från denna lite "vardagliga" händelse på tågen.

(Maten stod klar att hämta på perrongen i Bräcke)

(Hmm, köttbullar, köttfärslinpa eller pyttipanna – Inget vegatiskt alternativ här inte . . . :))

(Hur värmer man mat i aluminiumformar i mikrovågsugnar ombord – Man värmer inte maten för det går inte)

(Nöjd tågresenär och matgäst – och en väldigt sugen hund).

Jag tycker att det hela var professionellt hanterat och det fanns mat så att det räckte till och blev över. Bra jobbat

Sedan mötte jag en ängel på returen

På resan ned till Norrköping hade jag en tråkig upplevelse ( Vad har jag gjort för fel ?) men på returen mötte jag en ängel i form av en charmerande och verkligt serviceinriktad ombordare (faktiskt två).

Så var allt glömt och jag tyckte åter det var jätteroligt att åka tåg.

Tänk vad mycket ett litet leende kan betyda.