Gud vad pinsamt (igen)

Idag satt jag på 537:an ned till Norrköping i tyst avdelning på plats 51 för att äta en sen lunch och efter att njutit av laxen och den saftiga äppelkakan var det dags att slå upp datorn, koppla in hörlurarna och njuta av min senaste favvo Spotify.

Efter att ha diskat av ett tiotal dansbandslåtar på hög volym (jag vet att det är töntigt men jag är 60+) var det dags att spela väldens bästa låt In a Whiter Shade of Pale med Procul Harum och då så högt så att hörlurarna nästan skakade.

Jag kunde inte få nog av låten och spelade den om och om igen till en annan resenär kom in och bad mig stänga av ljudet för jag satt ju i tyst avdelning.

Jag tittade lite förvånad på honom för jag lyssnade via hörlurar men när jag tog av dom upptäckte jag att datorn skickade ut ljudet även i högtalarna!

Kontakten till hörlurarna bröt inte signalen till högtalarna som de skulle utan ljudet från alla dansbandslåtarna och världens bästa låt hade dånat ut i mina datorhögtalare där jag satt i tyst avdelning under hela resan ned till Norrköping.

– Gud vad pinsamt!