Gudrun Schyman och Belinda Olsson efter debatten skojar till det.
Jag vill redan från början varna att detta kommer att bli ett av mina inlägg som kommer att vara mest OT av alla jag publicerat. Men eftersom jag redan tidigare antytt min närvaro på SVTS Debattprogram så vill jag gärna berätta hur jag upplevde mitt livs första offentliga tågdebatt i media. ( SVT Debatt ikväll om tågsäkerhet )
Jag kommer inte att berätta något om sakfrågan och vad som sades både i debatten och minst lika mycket både före och efter.
Vad jag kommer att berätta om är själva föreställningen som sådan vilken är ett riktigt spektakel – men ett vansinnigt roligt sådant.
Jag blev uppringd i tisdags från en trevlig ung kvinna researchgruppen som hade läst min blogg som frågade lite om vad jag gjort om jag var intresserad av att vara med i debatten.
Jag tackade naturligtvis direkt ja och hon skulle dra min medverkan i redaktionen och återkomma vilket hon gjorde dagen efter. Men tyvärr hade man redan hade så många deltagare i ämnet att det inte fanns plats för mig. Men jag var välkommen att komma ändå vilket jag naturligtvis direkt tackade ja till.
Jag hade som önskemål att få hjälp med övernattning då jag inte kunde resa hem efteråt och det var absolut inget problem så jag bokade biljetter ned med tåget ( jag har ju årskort så för resan hade jag ingen kostnad ).
Det var ruskigt svårt att hitta lediga platser på tåget ned till Göteborg vilket enligt personalen på tåget berodde på att många veckopendlare åker hem på torsdag eftermiddag så jag fick ta ett tidigt tåg och kom flera timmar för tidigt.
Blev erbjuden taxi från stationen men jag tog bussen vilket jag ångrade.
Inget fel på buss 16 till Eketrägatan men det var svinkallt och blåsigt i Göteborg så väntan på station Nordstan på bussen kändes in i märgen och jag ångrade innerligt att jag inte accepterade SVTs erbjudande om taxi.
( Kan inflika här att regelverket är att inga medverkande får någon ersättning för sin medverkan men naturligtvis får man alla reskostnader täckta och bjuds på smörgås och liknande ).
Jag var först på plats och efter blivit mottagen av studiovärdinnan var det bara att vänta och efter en stund dök det upp fler och fler i "green room". Dom som inte kände varandra tittade lite misstänksamt på andra och jag som var ensam tittade alla på. Ingen verkade känna till mig vilket upplevdes lite märkligt trots allt.
Men Jörgen Lundström från SEKO fck jag kontakt med och vi hade ett väldigt trevligt och lärande samtal om villkoren på järnvägen i allmänhet och underhållet i synnerhet men vad som sas får bli mellan oss.
Strax före sändning gick vi ned till studion där alla åskådare redan fanns på plats och där platser för medverkande och mig fanns reserverade.
Stämningen var rejält avslappnad och närmast flabbig och jag Ebba Witt-Brattström förslog på skämt att vi skulle byta deltagare i dom två debatterna för att det skulle bli riktig fart i diskussionen – ett förslag som debattledningen av någon obegriplig anledning avvisade.
Gudrun Schyman är lite av "grand dame" i sådana här sammanhang och har lite av stjärnstatus vilket hon förtjänar för så fort hon får en kamera på sig levererar hon.
Belinda Olsson lika charmig som alltid var kul att träffa i verkligheten och det var lite absurt att se henne i verkligen efter att kollat på henne där hon badade barbröstad i sitt program om feminismen som sändes direkt före debatten.
Själva debatterna hoppar jag över för dom står för sig själv men jag var inbjuden som åskådare med särskilt status fick hålla mig utanför diskussionen men den finns på SVT Play.
Efter sändningen när alla lärt känna varandra var det ett uppsluppen stämning och SVTs personalen och väktare hade svårigheter att få alla att lämna byggnaden för SVTs personal ville ju gå hem.
Resan till det gemensamma hotellet skedde i stortaxi och jag hade förmånen att resa dvs sitta inknôkad med Jörgen Lundström från SEKO, Gudrun Schyman från FI och Stina Bergström från MP plus några andra i stortaxin och då kom tågdiskssonen i gång rejält och resan till hotellet gick fort, allför fort.
SVT bjöd på Elite Park Avenue Hotell vilket är gamla Park Avenue hotell som kan betraktas som Göteborgs motsvarighet till Stockholms Grand Hotel där alla viktiga personer bott under alla år när man besökte staden.
Numera är det ett lite vanligt affärsresehotell utan belysning i taket, luftkonditionering som brummar mera än motsvarande i en dåligt underhållen WL4:a och med reglage som är om möjligt ännu mera obegriplig att förstå sig på – i det rådande mörkret.
Och, trots att det är fina rum så saknar man faktiskt skendunket och längtar nästan till en sliten sovvagnskupé ovanför vagnsboggierna på resa på skarvspåret mellan Mellansel och Örnsköldsvik.
Att sova på hotell är nästan lite futtigt när det nu finns sovvagnar.
Och när man möts av meddelande att linjen mellan Stockholm och Malmö kanske kommer att överleva kommer man snabbt till insikten att resa i sovvagn – det slår vilket Elitehotell som helst – med flera vagnslängder.
Men kul var det att vara med på Debatt och får ni möjligheten att vara med på sådana här jippon så ta tillfället – det är lite Allsång på Skansenstämmning över det hela.
Nu är man inte bara tågnörd utan även feminist ( men det är väl alla numera ? )
Årskort Guld SJ 