Varje större station har sina besökare som kanske inte har alla hästar inne utan använder stationen som social kontakt och under vintern även som värmestuga. Men mest tror jag det är frågan om att få någon form av kontakt med andra människor och då är järnvägsstationen faktiskt ett bra ställe.
( Sedan finns det några speciella som har årskort och som åker runt på tågen men dom kan vi lämna utanför just nu )
Norrköping har flera av denna typ men de är mera av kategorin A-lagare och tämligen osociala och lite stökiga.
Men Skövde har flera och är kanske den station som jag upplever har flest ”fritänkare” tex mannen som alltid spelar musik högt på sin transistorradio, damen som plockar disk och skäller på alla ( förmodligen var hon servitris på ett ölschapp i sitt tidigare liv ) och så den lille damen.
Den lille damen går oftast omkring och gör inte så mycket – men hon finns där.
I tisdags var hon också där och jag såg henne innan jag skulle stiga ombord på nattåg 92 där hon satt vid internetterminalerna och skrev ihärdigt utan att titta på skärmen men det gjorde inget för hon var inte inloggad.
Men tåget kom och jag lämnade henne åt sitt öde för att borda min kupé norrut.
Väl ombord och avhängd i kupén drog jag mig mot restaurangvagnen – ja, det finns en riktig sådan på detta fina tåg – för att köpa en grekisk sallad med tillbehör.
I korridoren möter jag – ja, ni kan säkert gissa det – den lilla damen som var alldeles förtvivlad för hon insåg att hon var på fel tåg eller kanske skulle hon inte åka tåg alls för hon hade vare sig biljett eller pengar.
Så jag tog henne med till restaurangvagnen för att be ombordaren reda ut situationen men hon fick panik av de trånga korridorerna i 1 klass sovvagnarna så halvvägs vägrade hon att fortsätta. Men jag gick vidare för att meddela den trevliga och säkert kompetenta personalen att man hade med sig en rejält förvirrad resenär som sade sig vilja till Falköping men inte hade vare sig biljett eller pengar.
Informationen möttes kanske inte av entusiasm – och det förstår jag verkligen – för nästa stopp var Hallsberg och dit är det en bit från Skövde.
Hur man gjorde?
Inte vet jag men jag misstänker att hennes resa slutade i Hallsberg men vad som hände med henne där är höljt i dunkel.
Kanske fick farbror blå en långkörning till Skövde eller så sattes hon på ett tåg tillbaka till Skövde men förmodligen träffar jag på henne där på stationen igen – tillsammans med mannen med transistorradion och damen som plockar disk.
Noterat av mannen som också driver omkring på spåren – men med både pengar och biljett.
Årskort Guld SJ 