
Igår när jag steg av nattåg 92 efter att gjort en av mina ofta förekommande turer med det från Herrljunga och njutit av deras goda Viltfärsbiff noterade jag att en man från SJ biljettförsäljning komma springande längs med tåget med en orange bagagekärra.
Jag undrade vad det var som hade hänt och det visade sig att det var en gammal dam som som skulle med nattåget som hade problem med bagaget – och det var inte lite bagage kan jag berätta.
Hon hade – vilseledd av perrongskyltningen eller av egen förskyllan hamnat helt fel på perrongen med hänsyn till den vagn hon skulle åka med – och behövde hjälp med sitt bagage.
Själv hade hon rullator och var rörelsehindrad så det tog rejält med tid för henne att ta sig längs med det långa nattåget till rätt vagn.
Men hon hade så mycket bagage så förutom en fullastad rullator behövdes det två ledsagare, en konduktör och en försäljare från SJ biljettförsäljning med pirra för att släpa allt bagage till hennes kupé i liggvagnen.

Där fick hon hjälp med att få ombord allt bagage och sig själv och efter en rejäl försening kom tåget iväg och “bärarna” kunde rejält svettiga pusta ut.
Vid ett eftersnack fick jag veta att det är inte första gången den gamla damen åkte och att hon alltid har med sig så mycket bagage torts att man bara få ha med sig så mycket man kan bära.

Hur hon sedan hanterar bagaget inne i liggvagnen kan man bara undra – och sedan när hon skall byta till buss väl framme i övre Norrland – undandrar sig min bedömning.
Kanske lite klandervärt men ändå lite berömvärt – att resa så långt med begränsad rörlighet – och så mycket bagage.
Tacka Stationsledsagning och SJ Biljettförsäljning för denna möjlighet.